tisdag 8 april 2014

Ibland blir han så där min gulleplutt!

Riesen från förra vintern då det var snö i mängder.
Eftersom det är tidig vår har jag börjat med blodspår som träning. Jag lade ett spår i ganska risig terräng med mycket sly och granar. En utmaning för Riesen tänkte jag.
Han började så lugnt och sansat och vi krånglade oss igenom första delen, snart var vi framme i den glesare storskogen. Där verkade det som han ökade takten och jag fick lugna honom, färsk vittring av något vilt. Det gick dock bra och vi fortsatte snyggt och prydligt, ett "förstapris" skulle det säkert bli idag.
Jo, döm om min förvåning när vi närmade oss återgångsdelen. Som ett "jehuu" drog han iväg med linan efter sig och en snubblande matte bland snö, is och kvistiga grenar.
Hunden gick ur hand, liksom den fina 1:a som jag sett. Hit och dit sprang han som en tok och kom inte på inkallning trots att han inte var långt ifrån mig.
ARG matte satte sig på en trädstam som låg lämpligt till och där satt jag till "furien" behagade återkomma.
-Muller muller morr kom inte hit och sitt med mig! hävde jag ur mig.
Riesen lade sig och tittade på arga matte med huvudet mellan sina framtassar. Bedjande med blicken, men det gick inte att blidka henne denna gång. Där satt vi nu och jag funderade på att gå tillbaka till bilen direkt, det började skymma. Nej, bättre är nog att sitta kvar lääänge med platsliggning och så blev det.
Nu tog emellertid naturen själv över hur länge jag skulle sitta på stammen. Med ett brak gick den tvärt av och där låg arga matten (nu ganska häpen) på rygg i snön och den hårda mossan, med benen sprattlande i luften. Olydiga hunden låg kvar men med lyft huvud och även han med häpen blick.
Slutet gott allting gott!
Riesen spårade resten av spåret med bravur (jag hade helt tappat mina markeringar i mörka skogens skymning) och hittade renklöven. Han bar sin "skatt" ända fram till bilen, stannade vid backluckan och hoppade in.
Gulleplutten är förlåten!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar