måndag 23 april 2012

Våren är på gång!

Trots att vi har ganska mycket snö kvar i markerna
så är verkligen våren på gång.
  
Vi kör de sista skoterfärderna och nu behöver jag inte vara rädd att fastna för snön håller ett par dagar till. Idag har vi haft 10 plusgrader och det tär på det vita. Hundarna springer glatt på snön och det mjuka översta lagret går bra att svalka sig i samt kyler skotern så den inte går för varm.

Bildandet av klubb är på gång, för vår ras, Drentsche Patrijshond.
Elisabeth Gilek som har Renslingans kennel jobbar med detta. Vi hoppas att alla, eller de flesta, drentägare vill gå med klubben. Ni som känner er intresserade av att bistå som ledamot eller annat hör gärna av er till Elisabeth eller mig. Hjälps vi åt blir allt lättare.

Grattis Tallmorahundar, 2 och 3 år!
Förlåt att jag inte grattade rätt dag men ibland kommer saker emellan. Lystras första kull och Gaias första kull fyllde 2 respektive 3 år den 20 april.
Mys och må gott med era drentar! 

måndag 9 april 2012

En skräckfylld annan dag påsk!

Min vackra och mest vita duva tog sin tillflykt in genom köksfönstret idag. Som ni ser av fjädrarna på golvet och bloddroppen på foten så förstår ni att något allvarligt måste ha hänt.
 När jag just skulle avsluta städningen, gäster till middag, så hördes plötsligt ett stort dunk mot köksfönstret och efter en halv sek en ännu större duns samt något mörkt som dök ned mellan väggen och snödrivan nedanför fönstret. En fågel tänkte jag direkt och öppnade snabbt fönstret och tittade ut.
Döm om min förvåning när en stor hök kom flaxandes upp, strax under min gapande mun och uppspärrade ögon. Så nära att om inte stolen stått i vägen, hade jag kunnat fånga den med mina händer. Den stora fågeln hade min fina duva i sina klor men av svårigheten att vända vingarna rätt och lyfta från den trånga slagplatsen så tappade den greppet just över kanten på snödrivan. Ja, mitt enorma vrååååål överraskade nog säkerligen också.
Duvan rullade nedför drivan på andra sidan men väl uppe på sina fötter tog den sikte på mig och sprang uppför drivan mot huset och det öppna fönstret. In kom den förskrämda duvan och placerade sig i säkerhet nedanför skafferiet vid mina fötter. Det tog länge innan den lugnat sin snabba andhämtning. Efter ett tag böjde jag mig ned och undersökte den, inga synbara stora skador tack och lov.
 Efter ca 20 minuter spatserade den försiktigt bakom kökssoffan och in i hallen, jag hade öppnat ytterdörren för vädring och det kände den.
En mycket försiktig duva gick steg för steg närmare bron och stod ett bra tag på spaning innan den lyfte sina vingar och flög fågelvägen tillbaka till duvhuset.
Jag tänkte att det kanske var lika så bra att jag inte öppnat köksfönstret när jag skulle vädra. Då hade jag kunnat få både duva och hök rätt in i köket. Det skulle blivit kalabalik i mitt nystädade hus.

söndag 8 april 2012

Söndagsutflykt!

 Härlig eftermiddag med strålande sol.
Riesen i bakgrunden och Gaia travar mot sin matte.
 Gaia som älskar snö förvånade mig genom att inte rulla runt så mycket idag.
 Lystra gillar att ha koll på allt som händer längst ut i periferin.
Alla ljud och lukter måste undersökas.
 Oftast är Lystra först i spåret.
Sonen Riesen håller jämn fart med henne, ligger främst när tillfälle ges.
 Steglängden och frånskjutet är det inte fel på.
Matte tog skotern idag så hundarna kunde springa helt fritt.
Mora fick följa med sin husse så det var bara tre drentar med till Borstgräsmyran.
Skaren håller för alla djur nu, till och med våra stora älgar går på skaren.
Vi njuter dessa fina vårvinterdagar!

torsdag 5 april 2012

måndag 2 april 2012

Eftersökshund är toppen!

 Natten mellan 31 mars och 1 april blev en räv skadskjuten och då blev det eftersök. Lystra som har mest rutin fick följa med för jobbet. Natten var kall så snön hade frusit ihop till skare. Tack och lov för det, då slapp jag skidorna. Utrustad med Berettan, ficklampa och spårlina samt hund begav vi oss till platsen för skottet.
I den nysnö som fanns kunde vi lätt se var räven hade gjort sina spår men inne i det täta slyet var det svårt att följa med hund och lina. Trots allt kom vi så nära legan så vi hörde ljudet från en orolig räv som rörde sig i sitt gömsle.
 Lystra lossades från sin lina och fick kommando sök. Snabbt försvann hon in i slyet och strax hördes ett tumult och räven fräste och försvarade sig mot "inkräktaren". Lystra kom tillbaka till mig och "talade om" att hon hittat vad vi sökte. Hon sprang några meter upp på en liten höjd, stannade till och tittade på mig med höa öron och hög svans. Hon liksom förvissade sig om att jag skulle följa. Hon visade var räven fans och gjorde ett par utfall mot hålet i snön men räven försvarade sig tydligt. Jag kallade tillbaka Lystra och letade en bra position för ett avlivande skott.
Klart, och det kändes fint att ha fått avsluta lidandet för det skadade djuret. Lystra tog det väldigt lugnt, närkontakten tidigare var lite skrämmande men snart vågade hon sig fram för att kolla.
Så perfekt med eftersökshund!
Duktig Lystra, min första Drentsche Patrijshond.
Mycket tankar i huvudet på Lystra när vi kom hem på småtimmarna, hon var både nöjd och väldigt följsam.
Mitt på dagen kom min kompis, Ebba 6 år, och hälsade på för hon gillar mina kaniner och brukar få leka med dom i köket. Nu var det två kaniner från senaste kullen som fick komma in. Lystra brydde sig inte så mycket om de små, hon var bara lite nyfiken. Inte alls så märkvärdiga när man varit ute och spårat räv med matte. Det är ju ett riktigt jobb för en Drenttsche Patrijshond!