onsdag 29 september 2010

Skaar and Jakie says hi!

Vilka härliga bilder jag fått av Skaar som bor i Norge med sin familj. Vacker plats för husse och hund att visa upp sig på. Skaar har sin taxkompis Aaro och katten Melis att leka med när inte husse eller matte har tid.
I also got a phonecall early in the morning from Frank and Jenny who had a lot of news to tell about Jakie (Jacobus). Like Skaar he had lost all the babyteeth and grows a lot. They have been driving a lot around in Canada this summer and Jenny promised me to send photos from diffrent places they visited. I´m so excited to see those pictures.
I always get a big smile on my face and my hearts starts jumping when I think of our days together in Winnipeg.
Enjoy your drents!

måndag 27 september 2010

Tezla och Malte på besök i Svartberget

Tallmora Blystras Mora håller koll på Tallmora Gaias avkommor.En fantastiskt trevlig måndag, först besök från Holland av Judith, Erwin och Sanne som helt förvånande dök upp. De var på väg till Lundfors och tog den längre vägen förbi Svartberget för att hälsa på oss. Det var en stor och rolig överraskning. Hoppas dom får fina dagar i Västerbotten och att vi hinner träffas innan de bilar tillbaka till Nederländerna.
Efter lek och bus samt träning med duvorna blev det fotografering av hundarna. Malte (Tallmora Blystras Dare) ligger i förgrunden för husse har sagt att han måste vara stilla. Stanton till vänster, Luca i mitten och Tezla med husse Rasmus till höger.
Tezla funderar varför man ska posera igen, Anna ställer Malte så fint hon kan för snart ska han till Seinäjoki i Finland på utställning. Sebastian får jobba med Mora för matte vill naturligtvis fota som vanligt.
Den 16 oktober är det en inofficiell utställning i Vindeln och då hoppas vi få visa upp en "bunt" drentar.

Sista äljaktsdagen före uppehållet

Oj vilken älgdag för mig i lördags. Först sprang fem älgar över vägen framför bilen, 200 meter från där jag skulle parkera bilen. När jag så började gå mot mitt pass klev den här ståtliga älgtjuren framför mig på ca 40-50 meter. "Ladda vapnet på passet"....ja det gör man ju och så vandrade den vidare till den lycklige Thomas som hade passet bredvid mitt. Thomas och Matts parerar den fina trofén när tjuren vinchas i rätt läge
för vidare transport upp till vägen.
Lavskrikorna lät sig väl smaka av läckerheter som Thomas delat med sig från älgens innanmäte.
Förr gick jägaren hem när de sett lavskrikor i skogen för de betydde otur, för den här skytten gav det honom en 11-taggars älgtjur.

måndag 20 september 2010

Efter skotten!

Efter varje lyckat skottillfälle, 6 vuxna älgar samt fem kalvar, ska kropparna till slakteriet. Ibland ligger djuret illa till för maskinhjälp och då får dragband användas. Bland annat fick Gunnars fina traktor användas ett par gånger samt Harrys fyrhjuling (efter lite vild sly-avverkning av Kenneth). Thomas bil passade bra som fraktmedel för kalvarna som han sköt. Thomas son Oliver
tränar för fullt på att träffa av älgarna i slakthuset med sin lilla bössa.
Ingrid tar snabbt tag i flåningen av älgkropparna som ska in i kylrummet för mörning.
Björn Eriksson blev en lycklig skytt med denna trofe´!

Min första höst som älgjägare är lite tudelad, både tråkigt och spännande, mycket annorlunda än den jakt jag vanligen bedriver med mina egna hundar. Några fler dagar blir det nog som "vikarie" för min far innan han får/bör greppa geväret själv.

måndag 13 september 2010

Oj då, älgjakt är ju spännande!

Inte trodde jag att jag skulle tycka att det var kul att sitta på pass vid älgjakt men nu har jag ändrat mig. Nja, inte flinar jag hela tiden men att sitta med min far en så vacker dag som första dagen var väldigt trevligt. Gunnar, alias "Pettson" fick skjuta en älgkalv.
Andra dagens morgon satt jag ensam i ett älgtorn, men jag hade besök av diverse småfåglar, en talltita satte sig bara 50 cm ifrån mig. Järparna visslade runt mig och jag "pratade tillbaka" med min järpvissla. När vi avslutade morgonpasset och jag skulle ned från tornet kilade plötsligt en liten ungräv förbi, helt ovetandes om att jag stod rakt ovanför den. Det är livskvalitet att få uppleva sådana saker.
Under em började det regna och jag satt ensam på pass i dis, dimma och regn. Allt blev genomvått och min regnponcho var guld värd. Strax innan vi skulle avsluta får jag meddelande om att en skoveltjur hade satt av mot mitt håll. Bara sekunder efter small ett skott men jag gjorde mig beredd om utifall ....och strax kom den ut från skogskanten ....ut på hygget med bredsidan mot mig i lugnt mjukt trav.
Den blir min, hann jag tänka när jag lyfte bössan och....vad sjutton!? ser inget genom kikarsiktet pga regndroppar på både glasögon och kikarlins.....djävl.... så flyter den in i dimman som en ande.
Åhhhh.....först sådan upphetsning och sedan en sådan besvikelse.....men sjutton så fin den var!

Imorgon är det dags igen och jag ska bara tänka positivt!

torsdag 9 september 2010

Dags för älgjakt

Stanton inspekterar orrhönorna som matte hängt upp och dom verkar lukta väldigt bra.Husse jagar älg på markerna och då får drentarna inte tillfälle att vara ute så mycket. En sväng till Burmanmyran blir det i alla fall för de stora tjejerna.
Matte plockar lite lingon medan drentarna nosar på myren och känner många intressanta dofter. Inte kan man säga att dom var direkt rena när dom tumlat om i sankmarken.
Gaia svalkar sig ordentligt och verkar njuta av det vackra vädret.
På lördag ska matte jaga älg och då blir det tråkiga dagar för drentarna, men sådana dagar finns ju också i livet för hundar.

onsdag 1 september 2010

Åh vilken trevlig höst!

Omväxlande väder med sol och regn, det senare får fåglarna att trycka bra.
Alla drentarna får vara ute och söka efter fladdrande vingar och lina är att föredra när dom är ute på sök. Lystra söker lite väl långt när hon börjar sina pass men snart söker hon närmare och jag ser henne mest hela tiden. Mora som är ung håller sig närmare och på bilden nedanför hade hon fått vittring på en orrkull, två blev skjutna vid detta tillfälle.
De minsta drentarna får också träning, här spårar Stanton en orre som släpats några meter i blåbärsriset.
Luca får också spåra och det verkar som han också har näsa för orrar.
Gaia stötte en orrkull där jag fick tillfälle att nedlägga en ung orrtupp. Lystra stötte upp en tjäderhöna som satte sig i trädet bredvid mig och strax hängde den vid min sida.
I ån låg några gräsänder och två fälldes med min 22 hornet, Lystra och Gaia fick apportera var sin and.
Nog kan man lugnt säga att jakten börjat bra för mig i höst!