onsdag 17 mars 2010

Varför en Drentsche Patrijshond?

Eller kanske man också ska fråga sig varför inte en Drentsche Patrijshond?

För mig har rasen fungerat bra eftersom jag har provat andra hundraser som jag inte tyckte passade mig och vid en jämförelse blev det bäst med drent (just nu i mitt liv måste jag tillägga).

En tålig stående fågelhund som passar för det nordiska klimatet.
Bra päls för både vattenarbete och snö.
Apportering finns naturligt i rasen och är naturligtvis en fördel när man jagar fågel.
Bra näsa vid spårarbete och vill man så kan man få en bra eftersökshund av en drent.
Kraftfull kropp som lämpar sig för drag (vid rätt ålder).
Vill hålla sig nära sin förare, som jag tycker är en fördel vid skogsjakt på fågel.
Vaksam och lite vaktande, en stor fördel om man har stora rovdjur på sina marker (min äldsta tik varande för björn och det tackar jag henne för).
Glad i människor.

Tonårstiden är en påfrestande tid för alla hundägare och det gäller att ha befäst sitt ledarskap innan den tiden inträder för en drent (finns säkert flera raser som man kan räkna upp). Drenten växer fort rent kroppsligt men är lite barnslig i sitt sätt ända upp till tre-fyra års ålder. Tikarna mognar lite fortare än hanarna som gärna behåller sitt barnasinne lite längre.

Man bör vara försiktig med allt för mycket motion under uppväxten men den har mycket i huvudet och kan med fördel utsättas för klurigheter som den måste utreda genom tankearbete.

Många av dessa saker kan man säkert applicera på många andra hundraser men man får inte förledas att tro att en drent är en lättsam ras.

Rent historiskt så hölls dessa hundar i Holland av bönderna som hade dom lösa på sin gård. De skulle vakta gården, barnen och skydda gården samt dess folk från inkräktare såväl som från skadedjur. När bonden hade tid till jakt skulle den villigt följa sin husse och både visa/stå för vilt samt bärga det skjutna bytet.

Som ni förstår så har rasen genom tiden avlats fram för att både vara till lags samt kunna ta egna initiativ vid olika tillfällen. Kommer man ihåg att nyttja vetskapen om den historiska drenten så kanske man hanterar rasen på ett bra sätt vid träning och aktivering av sin Drentsche Patrijshond.

Jag kan inte tänka mig en anna ras för jag är rent av förälskad i dess allsidighet.

2 kommentarer:

  1. Mycket bra ! Man ska inte förledas av den söta valpen som snart är en stor och bufflig drentkille. Drenten säjs vara lättdresserad...hmmmm, hanarna har ganska mycket egen vilja och även tikarna kan nog få ideer i skallen.
    MEN med en fast och konsekvent hand fungerar det. Det valpen inte får göra som vuxen ska den inte heller få göra som valp.
    Vad man också ska tänka på är att hanarna (jag tror det är mer utpräglat hos dem) som växer väldigt fort får s.k växtvärk (eg. en inflammation i benhinnorna) vilket kan göra dem lite rastlösa, när de är 1-2 år.

    SvaraRadera
  2. Va bra skrivet! Jag kanske "snor" lite i ren inspiration i promotion för min ras! Är det OK?
    Kram

    SvaraRadera