
Kylan började bita i mina tår av att stå stilla så jag gick mot drevet som började bukta en bit ifrån upptaget. Snart kom min far och han ställde sig vid en skogsväg där han sett hunden passera och därmed också haren förståss. Jag slöt upp vid hans sida, Rocky hade tystnat och höll på att reda ut var han tappat spåret. Så ljöd skallet på nytt och nu kom drevet mot oss, strax efter såg vi haren komma upp på vägen och den kom rakt mot oss.
-Du får skjuta, sa jag för mina skott har jag i fickan.
Min far höjde bössan och fällde haren med ett fint skott. Den blev liggande på vägen och snart hade Rocky kommit ikapp. Klockan hade nu hunnit bli 10.50 så jag kan ju säga att det var ett bra jobb han gjort vår stövare. Jag tackar Elon för det säkra skottet.

Vem fick då ta ur haren?
Som ni vet så pågår ju "generationsskiftet" så nu var det bara för mig att sätta händerna i jössen och passa den själv.
Passa brukar jag också passa mig för - om det går... ;)
SvaraRaderaLena
Förr brukade min far ställa mig på det säkraste harpasset och så när haren var skjuten både passade han och bar den hem. Nu för tiden är det ombytta roller, men jättekul att min far och jag kan ha jakten ihop som intresse.
SvaraRadera