Svårt att passa själv

Andra dagen med sol efter många dagar med regn och rusk. En dag som skulle vara perfekt till att jaga hare. De andra hundarna fick stanna inne och så tog jag Rocky med mig ut i skogen. Snart hade han fått upp ett spår och han snurrade på flera vändor innan han till slut vrålade i så jag trodde han skulle dö. Haren hade tryckt väldigt länge för den är ju vit och snön är borta. En vit jösse som hoppar upp mitt framför nosen kan nog få vem som helst att ge upp ett stövarvrål. Klockan var 9.22 när han började driva och jag ringde snabbt till min far för att få en passkytt till på plats. Är man ensam så står man nästan alltid på fel ställe och två passare är faktiskt bättre. Jag brukar också få hjälp med passningen (urtagningen av haren) av min far när jag skjutit den och det är tacksamt.
Kylan började bita i mina tår av att stå stilla så jag gick mot drevet som började bukta en bit ifrån upptaget. Snart kom min far och han ställde sig vid en skogsväg där han sett hunden passera och därmed också haren förståss. Jag slöt upp vid hans sida, Rocky hade tystnat och höll på att reda ut var han tappat spåret. Så ljöd skallet på nytt och nu kom drevet mot oss, strax efter såg vi haren komma upp på vägen och den kom rakt mot oss.
-Du får skjuta, sa jag för mina skott har jag i fickan.
Min far höjde bössan och fällde haren med ett fint skott. Den blev liggande på vägen och snart hade Rocky kommit ikapp. Klockan hade nu hunnit bli 10.50 så jag kan ju säga att det var ett bra jobb han gjort vår stövare. Jag tackar Elon för det säkra skottet.
Här har ni Rocky och Elon efter dagens jakt.
Vem fick då ta ur haren?
Som ni vet så pågår ju "generationsskiftet" så nu var det bara för mig att sätta händerna i jössen och passa den själv.