söndag 1 mars 2009

I historiens spår med överraskning!

DE RUSTENDE JAGER ligger i Eext, Jaap och Froukje Hoeksema tog oss med på bilfärd en eftermiddag för att visa oss var Nimrod föddes, en hane av Drentsche Patrijshond. Kullen växte alltså upp i just det huset, Hendrik Schuiling blev ägare till hanhunden Nimrod van Nimrodsheem och var en av grundarna till the Dutch Club.
Idag är huset Café-restaurang och år 2005 presenterade Janny Offereins-Snoek sin nya bok om rasen just där.
De Drentsche Patrijshond in verleden en heden "Ze waren er gewoon...".
Vår förvåning blev stor då vi kom körande och ryttare med hundar kom efter vägen. Det var den traditionella årliga rävjakten som just genomförts med ryttare och hundar. Vi råkade komma just när det hela var avklarat, hästar och hundar skulle lastas.
Naturligtvis passade jag på att hoppa ur bilen för att ta några foton på det avslutande arrangemaget.
När de övriga kom gående från den parkerade bilen fick vi en ny överraskning. Barelt Schuiling, sonen till Hendrik Schuiling, fanns där och vi blev presenterade för honom. Barelt Schuiling har tidigare fött upp kullar av rasen och är numera hedersmedlem i den holländska klubben.
We vere very pleased to meet Mr Schuiling in Eext and gratefull to Mr and Mrs Hoeksema that brought us to this historical place of the breed.

2 kommentarer:

  1. Åhh! Vilken härlig resa du varit på.
    Det ser ut som att hundarna var väl dresserade/förda. Styrde de dem med pipsignal från häst? En sådan jakt skulle vi ha fått varit med på du och jag. Vilken dröm!
    Vi skotttränar våra hästar så kanske vi skall ut på ripjakt per häst när vi är klar.
    Hoppas att ni får massor med fina valpar. Vi har också valpar på G. Då blir vi hemma mammor över Påsk förhoppningsvis!
    Jag har skrivit lite historier under Inlägget Gråsjövalens Kennel, men det är en bit tillbaka i din blogg.
    Tack för alla värmande ord, men jag tror att det var Afrodite "Tessan" som dresserade oss till bra människor.//Tina

    SvaraRadera
  2. Tyvärr kom vi just när de var färdiga och det var ju lite synd för nog hade jag velat se hur de bar sig åt. Alla hundar följdes åt i samlad trupp kring hästarn. Ja det var en upplevelse tillsammans med allt annat vi var med om under våra dagar. Vi drog med oss en influensa som vi "ömt vårdat" här hemma och tur att ungdomarna varit friska så dom har skött marktjänsten.
    Dina härliga historier om "Tessa" fick ögonen att tåras.
    Kram till er/Lisa

    SvaraRadera