torsdag 5 mars 2009

Härliga snövita Glittermorberget.

Influensan som reste i min kropp hela vägen från Nederländerna lättade sitt grepp efter ett par dagar hemma. Hundarna och jag tog en kortare skidtur uppför berget i det soliga vädret men det gick aningen sakta tyckte dom. De fick springa fritt och jag stakade mig sakta fram efter skoterspåret med svetten rinnande av ansträngning. Inte var jag helt frisk och flunsan ville tydligen inte lämna sin boning (min kropp) i ett helt nytt land och en ny miljö.
Väl uppe på berget pustade jag ut och hundarna tittade förvånat på mig och verkade tänka:
-Men matte, vi brukar ju åka mycket längre och fortare!
Vägen hemåt gick faktiskt fortare för då blev det ju utför. Alldeles för fort för både mig och flunsan och det gällde att åka på skrå, åt båda håll, nedför berget. Hundarna pulsade kring mig och hade roligt. De hittade både färska harspår att nosa i och mårdspår, från den stora mården som retfullt springer förbi alla fällor på bara några meter. Den har nog varit med ett tag och aktar sig noga, annars skulle den inte vara så stor....ja, den har då stora tassar i alla fall.

Väl hemma så stupade jag i säng igen och flunsan fortsatte att härja i min kropp i flera dagar. Så till slut började den släppa greppet och nu kan jag gå flera vändor i huset utan att känna mig helt utmattad. Jag har till och med varit in till Vindeln och handlat mat och barnen är så glada att mamman äntligen är på benen igen.

1 kommentar:

  1. Skönt att du börjar bli dig lik, men skynda långsamt, var rädd om hjärtat!
    Härlig bild på hundtjejerna, länge leve snön!
    ..Tänk om du kunde fånga järven på bild, det vore häftigt!
    Lägg i en låg växel nu och bli frisk!
    *Irene*

    SvaraRadera