tisdag 31 mars 2009

Det kom ett mail från Lofoten

Emma Pepper fan´t Suydevelt har flyttat från Holland och fått ett nytt hem i Lofoten Norge, hos Christian. Vi kan lugnt påstå att hon nu är den absolut nordligaste drenten, för tillfället.
Nog tycker jag vi bor vackert till men ni ser vilken fantastisk natur det är där uppe. Undrar om hon har hittat något spår där i snön?
Naturligtvis presenteras Emma även på informationssidan www.drentschepatrijshond.se om någon vill se härstamning eller få kontakt med ägaren.
Det fylls på med hundar på sidan och ett nytt album har också kommit till. Det är så trevligt med nya Drents i Norden samt de nya kontakterna infosidan ger.

måndag 30 mars 2009

Lystras mage växer!

Magen blir större var dag nu och Lystra flyttar sig inte lika snabbt nu när hon väl har lagt sig på golvet. Hungrig är hon också och äter bra, tack och lov hade hon ingen övervikt så äta får hon.
Lystra har fått en annan blick i ögonen, lite mera bedjande. Vad händer, verkar hon tänka!?
De andra hundarna finner sig i att hon lågt men bestämt säger till att busa vill hon inte, varken inne eller ute. De är betydligt mera försiktiga kring henne så dom kommunicerar helt suveränt.
Nina mitt äldsta barnbarn tycker att Lystra bör få minst tre valpar och det hoppas vi. Alla fyra barnbarn ser fram emot att få komma och gosa med valparna när den tiden kommer.
Uppfödaren till mina drentar tycker bestämt att jag ska behålla en av valparna (det är också mina planer så långt) men vi vet inte hur valpningen går och antalet samt kön. Många äro mina tankar och min fantasi har svårt att sätta gränser ibland.
"Gilla bara läget nu morsan!" säger mina barn och det gör jag förståss, alldeles jättemycket.

fredag 27 mars 2009

"Trollet" hoar i mörka natten!

Kvällens sista rastning bjöd på en hörbar vårsymfoni i moll. Ja, både jag och hundarna spetsade öronen och tittade ut mot den nattsvarta skogen. Inte kunde vi se något trots stjärnornas glimmande på himlavalvet, men vi hörde ett mycket dovt:
-Hooo......hooo, hooo
Det var vårt "troll" här hemma som ropade någonstans från berget. Jag hoppas att "trollet" hittar en partner och kan bilda familj. Det är ju så ont om "troll" nu för tiden och ett gäng "trollungar" skulle få det bra här i Svartberget.

torsdag 26 mars 2009

Dräktigheten syns tydligt

Nu har oron och ovissheten utbytts till glädje och förhoppning.
Alla nuvarande tecken på dräktighet syns tydligt på Blystra fan´t Suydevelt. Magen har blivit lite rundare och spenarna är lite svullna och lyser röda. Även en flytning som liknar rå äggvita syns från vulvan efter hon varit och kissat. Hennes sätt har också förändrats och hon är inte lika rörlig och energirik. Hon vilar mycket och säger till, med ett morr, om det blir för mycket bus mellan Gaia och Rocky när dom är inne. Ute är det större fart på henne men buset med Gaia är borta och hon håller sig mera avvaktande till nya ljud, verkar som hon är på vakt och är mera rädd om sig.
Vi har redan ordnat med valplåda i vårt sovrum och där lägger hon sig gärna till natten, annars burkar hon sova i köket med dom andra två.
Jag har inte tänkt göra något ultraljud på henne utan väntar och ser hur många valpar det blir. Det är redan många bokade och jag hoppas det blir tillräckligt många så jag också kan behålla någon själv. En åker till Norge och en till Holland och de andra söderut i Sverige.
Nu är det inte annat att göra än att vänta på den intressanta tilldragelsen och hoppas att allt går bra. Det brukar inte vara några större problem för den här rasen vid valpning och jag förväntar mig att det inte ska bli några problem för min Lystra. Trots det så läser jag på ordentligt och ordnar med back-up.
Lystra söker betydligt mera kontakt med mig och kommer gärna och sitter riktigt, riktigt nära. Det är underbart att sitta och stryka henne över den sakta men säkert rundare valpmagen och hon lägger sin kind mot min. Åhhh vad jag längtar!

onsdag 25 mars 2009

Jaktegenskaper hos en Drentsche Patrijshond

För er som vill veta mera än vad som står på min hemsida om jaktbarheten hos rasen så kan jag förmedla kontakt till en drentägare som både tränat och jagat med drentsen i 30 år. Kontakten blir på engelska eller holländska om ni vill sköta kontakten själva, annars så kan ni skicka specifika frågor till mig så översätter jag och skickar vidare.
De som vill läsa om använbarhets-/jaktprov med bl.a drenten så kan ni gå in på en engelsk klubbsida, HPRs (Hunting Pointing Retrivers), som anordnar ett stort prov för stående-apporterande fågelhundar 25-27 september 2009. Där finns beskrivning hur det tre dagar långa provet går till och vilka moment som ska testas. Apportering, följsamhet, dirigering i vatten, passivitet, spår m.m.
Från Holland åker ett team om fem hundar av rasen Drentsche Patrijshond, 4 ordinarie och en reserv. Det finns ca 16 raser inom HPRs i England och teamen kommer från dessa raser och från olika länder i Europa. Teamen kommer att tävla mot varandra, bästa allround vinner. Tävlingen är också öppen för 30 individuellt tävlande hundar.

lördag 21 mars 2009

Vem kommer etta?

Nu är Rocky lycklig igen för han får vara med tjejerna, till och med granntiken löpte ju samtidigt med drentsarna. Jag släppte nyss ut alla tre för kisspaus och det blev en väldig fart nedför backen för att hitta var sitt ställe. Katten Günter tog det säkra före det osäkra, snabbt upp i lönnen för att hålla utkik.
Jag hade gjort iordning hundmaten och ställt skålarna på golvet vid deras bäddar och då behövs inte många visslingar innan hundarna startar med god fart och ska in till sin skål.
Günter använde sin svans och flaggade in Rocky som god etta, Lystra tvåa och Gaia kom på tredje plats. Vinsten blev en skål med mat och en liten bit torkad nötvom till alla. Günter fick gäddfilé som han blev mycket nöjd över.

Fotografen Klaas Kanis förärade mig foton vid sitt besök

Här ligger Blystra fan´t Suydevelt i höstgräset på åkern i Svartberget.
Fotografen Klaas Kanis från Holland, som var på besök hösten 2008, tog fina foton av våra Drentsche Patrijshonds, här är ett av dom.
(B)Lystra parades med Floris Phoébe van Groevenbeek i Holland för fyra veckor sedan och nu är det bara fem veckor kvar av dräktigheten. Beräknad valpning blir under vecka 17 om allt går enligt planerna och inget "ont" tillstöter.
Mina innerliga önskningar om kommande valpköpare är att de ska jobba aktivt med sina drentsar och hjälpa till att föra fram rasens fördelar här i Sverige och övriga norden. Det finns ju inte så många individer här i Sverige än och det gäller att vi drentsenägare kan hjälpas åt att hålla fast vid rasstandarden och verka för rasspecifik riktlinje för jaktprov.
Drentsche Patrijshond hör till Grupp 7 och har ännu ingen egen rasklubb, men står under SKF. Vill man vara medlem kan man alltså bli direktmedlem i Specialklubben för Kontinentala stående Fågelhundar tills vi är så många att egen rasklubb kan bildas.
Som ni läsare förstår så är jag väldigt glad över att ha hittat en ras som helt passar mitt sätt att leva och ha som jaktkamrat. Min förhoppning är att de som skaffar en drent ska få uppleva samma glädje som jag och min familj gör.
En gång en drent alltid en drent!
Once a drent always a drent!

onsdag 18 mars 2009

Våren känns i luften

Återigen en varm och solig dag som tär hårt på snön. Under takrännan bildar den smälta snön vackra isformationer som speglar omgivningen i lustiga vinklar.
Snön får gärna vara kvar men inte helt fel att den sjunker ihop så att det blir lättare att köra skoter. Skaren som bildas under natten håller för hundarna hela förmiddagen men senare på dagen vet dom inte när det bär eller brister, det gäller att gå försiktigt. Snön är fortfarande djup så vi har nog vinter kvar ett bra tag framöver.
Duvorna verkar tycka att det är underbart att vara ute och flyga, de tar långa svängar genom storskogen och ut över hustaken. De har sin utkik på nocken av vedlogen, för rätt som det är kan det komma en hungrig rovfågel och då gäller det att slänga sig in i duvslaget för skydd.
Att landa på plåttaket för en duva är inte helt lätt, ibland skriiiker det illa av klorna som raspar mot den glatta plåten i deras försök att hålla sig fast. Alla träd är inte heller lätta att få fäste på, tur vingarna finns så de kan hålla balansen tills klorna har hittat fäste i stammen.
Jag undrade faktiskt varför inte fler duvor var ute och flög men det fick sin förklaring när jag tittade in i duvslaget för att fylla på mat och vatten. Tre reden med ägg och då ligger förståss en av föräldrarna och ruvar medan den andre är ute och luftar sina vingar i våsolen.
Både Lystra och Gaia passade på att slicka i sig lite hönsfoder, det duger minsann åt fröken dräktig, men inte hundkulorna. Hoppas att Lystra inte börjar lägga ägg istället för att få valpar!



tisdag 17 mars 2009

Hurra nu får vi springa lite igen!

Äntligen har matte blivit lite piggare och vi får springa efter skogsbilvägen så mycket vi vill. Uppför plogkanten och nedför går lika fort. Det är 5 grader varmt ute och solen gassar, bara en mild bris. Allt doftar så intressant och snön har blivit annorlunda.


Gaia försöker doppa sig i snön som hon brukar men kommer inte under!?
Ja visst är det skönt att äntligen ha orken att gå ut när vi har så fint väder. Lystra som har varit med förr vet att om hon går försiktigt med spretande tår kan hon gå på snön, men det ser lite osäkert ut.

Båda hundarna stannar upp och nosar på vägen där det ligger en hög med fjädrar utspridda, med lite nysnö på. Spåren runt omkring skvallrar om att en skogsfågel fallit offer för ett rovdjur. Det kan ha varit en rovfågel men där fanns också mårdspår och en grop i snön nere i diket. Min förklaring blir nog att fågeln legat och sovit i snön och mården hade hittat den och fått sig ett mål mat.
Vackra dagar är en lisa för själen.



Aya och Bruno har hittat nya hem!

Aya kommer från Holland och har fått ett nytt hem i Levanger, Norge. Rolf Jörgen och Ellen Marie träffade oss våra tikar innan de åkte och hämtade sin lilla valp. Det syns tydligt att hon är en Drentsche Patrijshond för hon har tungan ute. Kanske är det den norska snön som är god att smaka på eller så hittade hon något som gömts i snön. Uppgifter om Aya finns att hitta på http://www.drentschepatrijshond.se/ .
Den här lille sötnosen finns fortfarande kvar i Danmark hos kennel http://www.lillebrusen.dk/ . Han heter Bruno och matte Lotta är sååååå längtanssjuk efter den. Nu är det inte många veckor kvar innan den flyttar till Stockholm och vi önskar dom lycka till.


måndag 16 mars 2009

Floris Phoébe van Groevenbeek Dutch Champion

On Sunday Floris Phébe van Groevenbeek became the title Dutch Champion. Congratulations to him and his owner Nico Klassen from Lisa, Martin and ofcourse Blystra fan´t Suydevelt (soon mother of second litter).
I söndags erhöll Floris Phoébe van Groevenbeek titeln Holländsk Champion. Gratulationer till honom och hans ägare Nico Klassen från Lisa, Martin och naturligtvis Blystra fan´t Suydevelt (snart mor till Floris andra kull).

söndag 15 mars 2009

Där åker husse på skotern!

Vi får inte följa med den här gången men både Ellen och matte sitter och fikar på bron och det kanske faller ned någon smula.
Solen värmer och det droppar från istapparna och nu får alla passa sig för snön kommer fort ned från taken. Matte är forfarande matt efter flunsan men var gör väl det när man kan springa lös runt gården och ligga på bron i vårvintersolens värme.

Vad är på gång?

Lystra är inte som hon brukar vara men det är ändå för tidigt att säga om hon verkligen väntar valpar. Hon har en frågande blick och gör allt som jag säger åt henne att göra!?
Gaia som brukar busa med henne får inte igång något bus. Lystra vill helst ligga i sin bädd och sova och om matte sätter sig på golvet kommer hon och vill gosa, mycket underligt.
Ska jag som är matte våga tro att det är valpar på gång!?
Försiktigt känner jag på hennes mage för att se minsta förändring och kanske inbillar jag mig men är hon inte liiite rundare än hon brukar vara?
Tre veckor sedan första parning och kanske för tidigt att känna någon förändring men jag hoppas och hoppas och...... HOPPAS SÅ MYCKET JAG BARA KAN!
Undrar om det är någon mer som hoppas med mig?

onsdag 11 mars 2009

Intressant läsning i väntan på....

......valpar i Lystras mage. Alla intresseformulär jag fått in av de som vill ha en valp är trevliga att läsa och jag försöker sätta mig in i hur de små kommer att få det i sina nya hem. Alla verkar hamna långt från oss och nog skulle det vara roligt med någon boende i närheten också. Men säker kan man ju inte vara på hur många valpar det blir, könsfördelning och var dom hamnar i slutändan. Det viktiga är ju att ägarna har hittat rätt ras att jobba med vare sig de har jakt som intresse eller annan aktivitet som för hunden framåt som lydnad, bruks, agility etc.
Här stal Gaia en rå potatis från hinken i garaget när hon var på väg ut, hon älskar mat oavsett om det är en rå potatis eller en vissen tulpan....ja, tulpaner äter hon om hon får tag i en....men hon kommer ju från Holland, tulpanernas land.

tisdag 10 mars 2009

En liten förklaring!

Ni som kanske läst i min gästbok och sett inlägget från "the angry dutch woman" ska få en liten förklaring till det inträffade. De som inte känner mig kanske får uppfattningen att jag gjort någon väldigt upprörd. Däremot de som har haft med mig att göra tänker:
Ja, nu har hon gjort ett practical joke again!

Javisst, inte kunde jag lämna våra gästfria vänner utan att de skulle bli påminda om vårt besök en tid efter vi varit där. Här smiddes planer och sista dagen hade jag bestämt hur det hela skulle göras. Dottern Esther hade varit vänlig nog att tvätta en del av mina kläder och när jag hämtade dem från torkställningen så fick jag se ett par jeans som troligtvis tillhörde henne. Nål och tråd hämtades upp från necessären och jeansen syddes ihop nedtill i fållen på ena benet. De hängdes prydligt tillbaka i klädnyporna och inga spår märktes av mitt tilltag.

Nu visade det sig att jeansen inte var Esthers utan det var mamma Froukjes och därav det roliga inlägget i gästboken. Jaap hade fått ett mycket gott skratt när hans fru skulle dra på sig byxorna och ena foten inte ville komma ur byxbenet. Nu kommer hon att minnas "the stupid woman" varje gång hon tar på sig ett par jeans.

Hunduppfödarutbildning

Att lära sig så mycket man kan inför det man ska göra är aldrig fel. Hunduppfödarutbildning med SKK´s studiematerial är en utomordentlig genomkörare för oss som ska föda upp hundar. I Vindeln hade vi turen att få tillgång till Aina Lundmark som kursledare och det har varit stor uppslutning varje gång vi haft kurskväll. Tänk vad mycket samlad kunskap man kan få översikt över när hundmänniskor får träffas och prata om sina erfarenheter.
Hittills har vi avverkat Anatomi, Hundutfodring och Juridik. Genetikkursen pågår just nu och en sak är helt klar för mig och det är att jag får lära mig så mycket mer än jag trodde var möjligt. Allt är inte helt lätt att förstå på en gång men Aina är duktig och tillsammans med alla andras erfarenheter omsätts en hel del i praktiska exempel som då blir lättare att förstå.
Till alla er som går och funderar på att kanske gå kursen kan jag bara säga:
Gå kursen den är bra och lärorik.
Visst har tvivel många gånger infunnit sig, under våra sammankomster, om vad man gett sig in i. Ska jag verkligen våga para min tik med allt som kan gå fel och med problematik kring lagar regler och sjukdomar etc? Ja, vågar man aldrig något så vinner man ju inte något heller och intresse för rasen och avel är mycket spännande.
Jag känner också att jag fått ett nätverk av människor kring mig som kan finnas till hands om problem dyker upp under tidens gång.
Vi njuter också av utomordentligt gott fika varje gång vi träffas!

måndag 9 mars 2009

Valpar eller inte, snart vet jag?

På torsdag är det tre veckor sedan första parningen och då ska man försiktigt kunna palpera tikens buk för att känna om hon blivit dräktig. Livmoderhornen ska ha små "nötter" på rad och de ska gå att urskilja med känsliga fingertoppar mellan 21-28 dagen.
Nog ser jag en förändring på Lystras sätt att vara redan nu men om det är för att hon är dräktig kan jag inte säkert veta än. Hon har blivit lite lugnare och lite mera vaktande om sin egen bädd gentemot Gaia. En liten gråvit flytning har också visat sig och det ska vara ett av de tidiga tecknen man kan se på tiken. Jag håller tummarna och väntar med spänning på de närmsta dagarna.
Kvällspromenaden blev inte lång p.g.a att jag fortfarande inte har hämtat mig från flunsan. Vi stötte på lospår efter vägen och båda hundarna nosade intressant på den konstiga lukten. Visst kändes det lite olustigt att lodjuret springer så nära gården och jag är glad för att mina hundar inte drar iväg så långt från mig. Men den är nog mera ute efter renarna än mina hundar och jag hoppas att hundarna inte försöker att jaga efter den om våra vägar skulle korsas någon gång.

torsdag 5 mars 2009

Härliga snövita Glittermorberget.

Influensan som reste i min kropp hela vägen från Nederländerna lättade sitt grepp efter ett par dagar hemma. Hundarna och jag tog en kortare skidtur uppför berget i det soliga vädret men det gick aningen sakta tyckte dom. De fick springa fritt och jag stakade mig sakta fram efter skoterspåret med svetten rinnande av ansträngning. Inte var jag helt frisk och flunsan ville tydligen inte lämna sin boning (min kropp) i ett helt nytt land och en ny miljö.
Väl uppe på berget pustade jag ut och hundarna tittade förvånat på mig och verkade tänka:
-Men matte, vi brukar ju åka mycket längre och fortare!
Vägen hemåt gick faktiskt fortare för då blev det ju utför. Alldeles för fort för både mig och flunsan och det gällde att åka på skrå, åt båda håll, nedför berget. Hundarna pulsade kring mig och hade roligt. De hittade både färska harspår att nosa i och mårdspår, från den stora mården som retfullt springer förbi alla fällor på bara några meter. Den har nog varit med ett tag och aktar sig noga, annars skulle den inte vara så stor....ja, den har då stora tassar i alla fall.

Väl hemma så stupade jag i säng igen och flunsan fortsatte att härja i min kropp i flera dagar. Så till slut började den släppa greppet och nu kan jag gå flera vändor i huset utan att känna mig helt utmattad. Jag har till och med varit in till Vindeln och handlat mat och barnen är så glada att mamman äntligen är på benen igen.

söndag 1 mars 2009

I historiens spår med överraskning!

DE RUSTENDE JAGER ligger i Eext, Jaap och Froukje Hoeksema tog oss med på bilfärd en eftermiddag för att visa oss var Nimrod föddes, en hane av Drentsche Patrijshond. Kullen växte alltså upp i just det huset, Hendrik Schuiling blev ägare till hanhunden Nimrod van Nimrodsheem och var en av grundarna till the Dutch Club.
Idag är huset Café-restaurang och år 2005 presenterade Janny Offereins-Snoek sin nya bok om rasen just där.
De Drentsche Patrijshond in verleden en heden "Ze waren er gewoon...".
Vår förvåning blev stor då vi kom körande och ryttare med hundar kom efter vägen. Det var den traditionella årliga rävjakten som just genomförts med ryttare och hundar. Vi råkade komma just när det hela var avklarat, hästar och hundar skulle lastas.
Naturligtvis passade jag på att hoppa ur bilen för att ta några foton på det avslutande arrangemaget.
När de övriga kom gående från den parkerade bilen fick vi en ny överraskning. Barelt Schuiling, sonen till Hendrik Schuiling, fanns där och vi blev presenterade för honom. Barelt Schuiling har tidigare fött upp kullar av rasen och är numera hedersmedlem i den holländska klubben.
We vere very pleased to meet Mr Schuiling in Eext and gratefull to Mr and Mrs Hoeksema that brought us to this historical place of the breed.