söndag 8 februari 2009

Gråsjövalens kennel!

Efter ett idogt letande på internet så hittade jag igen en av valparna från andra kullen Gordonsetter som föddes 1986 i Svartberget. Hon står som stamtik i Gråsjövalens kennel och hette Afrodite. Dom har även uppfödning av Engelsk setter och Pointer.
Hundens gård är också en verksamhet som Tina och Thomas driver. De jobbar med fågelhundsträning och har kursverksamhet, vilket härligt liv må jag säga.
Mitt hjärta blir så varmt av att veta att en av valparna hamnade hos just dom och att Afrodite inspirerat till den verksamhet de bedriver idag.

Argo, en hanhund i kullen köptes av min nuvarande man som då var ungkarl. Det blev en riktigt kanonhund i skogsfågeljakt och många fåglar föll offer för skytten. Argo var lugn och säker i fågelkontakt och han rapporterade också. Kom han upp i fel vind backade han försiktigt och tog en ny smygande väg mot fågeln.
En dag skulle jag få låna hunden alldeles själv för att jaga och se hur han fungerade. Jag visste ett ställe där det fanns tjäder, som han var specialist på. Väl på plats så steg jag ur bilen och Argo var överlycklig att komma ut i skogen. När jag gått ca 200 m så var hunden borta och jag ropade, visslade och väntade. Argo fanns ingenstans så jag vände tillbaka till bilen och fick till min förvåning se honom ligga vid bilen. Han blev jätteglad då jag kom och hoppade och studsade. Snabbt ställde han sig bredvid mig när jag sa att vi skulle ut och jaga "pippi" och så tog vi sikte in i skogen igen. Efter några hundra meter var hunden borta igen, men nu hann jag se att han vände tillbaka till bilen!? Jädra hund, tänkte jag och det var bara att gå och hämta honom igen. Den här gången blev han kopplad och ledd in i skogen en lång bit. Argo såg helt villrådig ut men snart kunde jag släppa honom och då sökte han ut runt mig.
Ja, inte minns jag om det blev någon fågel skjuten den dagen. Det jag minns mest är Argos oförstående min, att han skulle ut och jaga med mig, och inte husse Martin.
Jag minns däremot hur förnärmad jag kände mig av Argos tydliga språk!

3 kommentarer:

  1. Härlig historia med Argo!
    Vi hade också många fina historier med vår Afrodite. Vi kallade henne Tessan!
    Tessan tyckte mycket om att dra på vintern. Det spelade ingen roll om det var bara lina eller med pulka. Vi körde lite träningstävlingar med henne. Bästa minnet var dock när vår son Henrik var liten och vi var till fjälls. Han hade precis börjat åka skidor. Tessan gick alltid bredvid honom för att ibland så ropade han -STANNA! Då stannade hon bredvid med pulkan och han kastade sig på med skidor och allt. När de väl hade tagit sig upp för backen så ropade han igen. -STANNA! Då stannade hon förstås och han kunde hoppa av. Det var härligt att se samspelet mellan de båda. Tessan gjorde aldrig honom besviken.//Tina

    SvaraRadera
  2. Det var ett annat tillfälle också!
    Det var åter igen vinter och Henrik var i samma ålder. Från vårat hus fanns det en stor lägda/fält. Skaren bar Henrik mycket bra men inte mig. Det var ett tillfälle när Henrik kom sig iväg en bra bit mot vägen och jag kunde inte springa efter för jag försvann ner i snön och Henrik skrattade och bara ökade. Han förstod inte hur farligt det var det som höll på att hända. Jag skulle inte hinna att springa runt innan han var på vägen. 90KM/tim.
    Jag råkade nog i någon sorts panik.
    Tessan som levde mycket tätt med oss kände detta på något vis. Hon gjorde då det som hon varken förr eller senare gjorde någon gång. Hon som också sprang uppe på skaren sprang rakt mot Henrik och när hon kom fram så krockade hon rakt in i honom så han föll. Gråtande låg han nu där med Tessan bredvid sig tills jag kom fram. Vissa hundar har något speciellt! Vi är så glada att vi fick chansen att få just henne. Tack Lisa!!!///Tina

    SvaraRadera
  3. Men Tina, du får mig nästan att gråta när jag läser dina historier.
    Jag tror att hundar som lever tätt inpå sin familj får ett sjätte sinne på något sätt. Vad skulle vi ta oss till om vi inte fick ha djur runt omkring oss?
    /Lisa i glada tårar.

    SvaraRadera