söndag 25 januari 2009

Veckans kalori-intag eliminerat!

Morgonen började med att jag fick smyga mig ut med stövaren Rocky för att inte drentarna skulle förstå att jag gav mig ut i skogen utan dom. Klockan var strax före åtta och det var bara 4 grader kallt. Hararna hade sina stigar ganska nära vårt hus och jag behövde inte åka så långt innan jag släppte honom. Det gick inte fem minuter innan han hade upp haren och skallet drog iväg upp mot bergets högsta topp.
Kameran fick inte plats på den här turen för det är tillräckligt att bära bössan med sig och vattenflaskan.
En rödkindad, vitklädd femtioårig tjej stavade sig uppför berget med sina tegsnässkidor för att hinna till harpasset i tid. Naturligtvis kom jag försent för jag såg bara hunden passera skoterspåret. Nästa vända som haren gjorde mot mitt pass missade jag också för hunden vände ca 100 meter från mig. Shit.... tydligen hade haren sett mig och ändrat kurs. Hardrevet fortsatte rakt från mig, riktning östöver bakom berget och ut på skoterleden.
Efter tre timmar fick jag "ta skeden i vacker hand" och skida över hyggena för att få tag på hunden som fått tapp. Lyckligtvis gick det bra att koppla honom och skida iväg hem.Damerna drenten blev helt överlyckliga när jag kom hem och efter en påfyllning i magen åkte jag ut på en skidtur med flickorna som draghundar och kameran på ryggen. Efter ca tre km stötte vi upp en fin tjädertupp som flög rakt ut på skoterspåret mitt framför mina fågelhundar. Gissa om det blev överväxel på tjejerna och jag hade stora ord i min mun innan jag fick stopp på de två.
Nu blev det till att lugna dem och de blev bundna vid ett träd där det luktade så gott. Tjädertupp!
Kameran halades fram och jag fick bilder på tjäderlandningen i snön och spåren som ledde till tjäderlegan.
Klickar ni på bilderna, så dom förstoras, ser ni också hur vingarna slagit i snön (på den övre bilden även spår efter stjärtfjädrarna).
Den undre bilden visar var tuppen satt när vi kom susande efter skoterspåret och störde eftermiddagsron.
"Ostkrokarna" som ligger i fin hög på legan värmer väl skönt i den kalla snön. Om man är en tjäder värmer man sig på det sättet också.
Innan vår tur var över hade vi stött två tuppar till. Jag ska nog ut en tur imorgon igen men då ska jag inte glömma visselpipan. Att träna stopp/sitt med levande tjäder för sina fågelhundar kallar jag LYX!


1 kommentar:

  1. Rejäla tränigspass du får, kanske väntar lite träningsvärk nu?! ;-)
    Kan nästan se hundarnas drag efter tjädern, fartfyllt!

    SvaraRadera