onsdag 28 januari 2009

Det kom ett svar med posten från SVA

Brevet kom från SVA och med spänd förväntan öppnade jag det och fick till min oerhörda lättnad se att det fanns tillräckligt med antikroppar mot rabies, på båda hundarna.
Alla papper som behövs för Lystra är nu klara.
En TomTom är inköpt och vi håller på att lära oss hur man använder den. Nu ska vi hitta ända från Svartberget till Exloerveen (och hem igen).
Bilen har fått en översyn och dubbfria däck.
Natthärbärge är ordnat i trakterna kring Falköping hos min kusin.

Så är det bara att vänta på löpet som kanske startar i början av februari.

Jag får fortsätta sticka sockar och åka skidor. Gaia är duktig på att göra hål på mina sockar som jag inte nöter hål på själv. Varför biter/leker hon bara med mina sockar!? Tur jag kan sticka flera.

söndag 25 januari 2009

Veckans kalori-intag eliminerat!

Morgonen började med att jag fick smyga mig ut med stövaren Rocky för att inte drentarna skulle förstå att jag gav mig ut i skogen utan dom. Klockan var strax före åtta och det var bara 4 grader kallt. Hararna hade sina stigar ganska nära vårt hus och jag behövde inte åka så långt innan jag släppte honom. Det gick inte fem minuter innan han hade upp haren och skallet drog iväg upp mot bergets högsta topp.
Kameran fick inte plats på den här turen för det är tillräckligt att bära bössan med sig och vattenflaskan.
En rödkindad, vitklädd femtioårig tjej stavade sig uppför berget med sina tegsnässkidor för att hinna till harpasset i tid. Naturligtvis kom jag försent för jag såg bara hunden passera skoterspåret. Nästa vända som haren gjorde mot mitt pass missade jag också för hunden vände ca 100 meter från mig. Shit.... tydligen hade haren sett mig och ändrat kurs. Hardrevet fortsatte rakt från mig, riktning östöver bakom berget och ut på skoterleden.
Efter tre timmar fick jag "ta skeden i vacker hand" och skida över hyggena för att få tag på hunden som fått tapp. Lyckligtvis gick det bra att koppla honom och skida iväg hem.Damerna drenten blev helt överlyckliga när jag kom hem och efter en påfyllning i magen åkte jag ut på en skidtur med flickorna som draghundar och kameran på ryggen. Efter ca tre km stötte vi upp en fin tjädertupp som flög rakt ut på skoterspåret mitt framför mina fågelhundar. Gissa om det blev överväxel på tjejerna och jag hade stora ord i min mun innan jag fick stopp på de två.
Nu blev det till att lugna dem och de blev bundna vid ett träd där det luktade så gott. Tjädertupp!
Kameran halades fram och jag fick bilder på tjäderlandningen i snön och spåren som ledde till tjäderlegan.
Klickar ni på bilderna, så dom förstoras, ser ni också hur vingarna slagit i snön (på den övre bilden även spår efter stjärtfjädrarna).
Den undre bilden visar var tuppen satt när vi kom susande efter skoterspåret och störde eftermiddagsron.
"Ostkrokarna" som ligger i fin hög på legan värmer väl skönt i den kalla snön. Om man är en tjäder värmer man sig på det sättet också.
Innan vår tur var över hade vi stött två tuppar till. Jag ska nog ut en tur imorgon igen men då ska jag inte glömma visselpipan. Att träna stopp/sitt med levande tjäder för sina fågelhundar kallar jag LYX!


Glömda talanger dyker upp

I väntan på resan till Holland som kom en av mina glömda talanger fram, stickning. När jag städade hittade jag igen mina växtfärgade garner i en kartong och alla färger lockade fram minnen som:

Varma soliga sommardagar
Samvaro med likasinnade vänner
Kokande stora grytor på gården
Ull som betades i alun och vinsten
Dofter från nyplockade blad och växter
Ångande dofter från kokande växtdelar
Underbara samstämda färger i garnhärvor
Höstängerna som höll upp garnet för torkning
Planering av stickade plagg och vävar av naturens färger

Jag letade fram mina stickor och började sticka små babysockor. Det vällde fram en så underbar känsla i mig när den första sockan började ta form. Tänk att jag mindes hur man skulle göra hälsteget, det har alltid varit en svår del för mig, nu kan jag!
Känslan av att kunna göra så söta små sockar av de vackra färgerna är obeskrivlig. Nu ska jag börja sticka större sockar, som passar till mig själv också.

tisdag 20 januari 2009

Varg i Svartberget 2007-03-11

Det är inte många gånger man rusar upp så fort en söndagsmorgon. Telefonen ringde och min man svarade:
-Varg, på vägen!?
Ja då kliver jag, eller egentligen hoppar jag upp ur sängen och slänger mig med ansiktet mot fönsterrutan i köket. Visst, där nere på vägen, ca 50 meter, kommer en varg sakta gående med riktning mot Abborrtjärn. Den stannar till lite då och då, tittar upp mot huset där vi står och riktigt glor tillbaka, tror inte våra ögon. Jag gör en rusning till alla barnens rum och väcker dom för detta måste dom bara få se. En livs levande varg som lullar förbi helt orädd för bebyggelse och i Svartberget Västerbotten.
När vargen i sakta mak vandrat förbi vårt hus, mina föräldrars hus och befinner sig vid granngården kommer jag ihåg KAMERAN som ligger i köket färdig att användas!
Hjärnsläpp, brukar man säga när man inte kommer sig för att ta upp kameran och fota detta enda möte med en vild varg som vi troligtvis kommer att få uppleva i vårt liv.


Senare under dagen åker jag ut med skotern och ser vart vargen styrt sin färd. Då var kameran med och jag fotade i alla fall spåren efter honom. Ja, vi vet att det var Bullmarksvargen eftersom den hade en sändare på sig. Den övre bilden: Lystras tassavtryck till vänster och den fullvuxna vargens till höger.
Den nedre bilden visar storleken på vargens avtryck jämfört med min mobiltelefon.

Personligen tror jag att vargen var på väg till baka till sin födelseplats, Lycksele djurpark...hahaha!

Klicka på bilden får ni den i större format.



söndag 18 januari 2009

Gränsen är överskriden!

Gränsen är faktiskt överskriden med flera decimeter. Günter verkar tycka att det är konstigt att hundarna ligger på "hans golv". I vanliga fall så är tröskeln mellan hall och vardagsrum förbjuden övergång, kattens fristad. Men vad gör man som drent när matte sitter och ser på TV eller knappar på datorn som finns inne i vardagsrummet. Det är klart att man masar sig bit för bit närmare, helst så tyst som möjligt så hon inget märker. Snart ligger två drentar innanför tröskeln. Ja, Lystra har väl någon tass på rätt sida gränsen och flyttar sig snabbt när matte reser sig upp.
-Vi vill ju bara vara med dig matte!

torsdag 15 januari 2009

Frisk skidtur i minus 20 grader

Dagens tur på skidor gick efter vägen förbi SLU:s forskningsstation i Svartberget. Vi åkte efter den nyplogade vägen upp till Nyängeskammen. Vid vägen ned till dammen, där forskarna tar vattenprover under hela året, fick jag ropa: -Fraaaammåt!
Gaia som fick springa lös den här gången var helt salig och hann med den ena dikes-racen efter den andra. Ibland hade hon svårigheter att hinna upp från lössnön innan vi kom fram. Det är viktigt att vara först verkar hon tycka.
Långt därframme har Elon slutat ploga men skoterspåret fortsätter både efter vägen ned till Åheden och till vänster efter Nyängeskammen till Stortjärnen. Idag är det alldeles för kallt och jag tänker vända tillbaka däruppe.
- Staaaannna! Det tar några meter innan jag får stopp på hundarna i linan eftersom vi har retstickan Gaia som tydligt visar att hon minsann får springa var hon vill.
Vi pustar ut ett slag och jag försöker vända på skidor hundar och koppel medan Gaia tumlar om i snön och gör diken.
- Kom och lek med mig då! verkar hon inbjuda till.
Det är ungefär 2,5 km från gården och upp till vändplanen. En alldeles lagom tur och inte så många bilar att vara orolig för.



tisdag 13 januari 2009

Tidig söndagmorgon

Jag hade tänkt fotografera den stora fullmånen tidigt denna söndagsmorgon, 11 januari 2009. Hundarna tittade konstigt på mig då jag redan kl 4 började göra fikasäck och ta på mig varma kläder. Dom var snabbt redo att följa mig ut och ställde sig snällt för att få sina selar fastsatta. Så bar det iväg upp till Stortjärnen.

Månen lyste klart då vi gav oss iväg och ingen lampa behövdes för att ta sig fram efter skoterspåret genom skogen. Inte många nätter den här tiden på året som är så varma.

Efter ca en halvtimme var vi framme och jag tände en brasa och gjorde en sittplats av granris och yllefilt. Hundarna busade runt och stod och drog in dofter från skogen. Ibland kom dom och vilade bredvid mig och lät sig väl smaka av fikasäckens innehåll.

Lite tråkigt blev det när molnen från väster tornade upp sig och täckte månljuset, inga fina månbilder. Trots det så hade vi ett mycket trevlig natur-äventyr. Vi startade hemfärden lite frusna eftersom vinden friskat i men snart hade kroppsvärmen infunnit sig. När vi kom hem var både jag och hundarna trötta men nöjda.

lördag 10 januari 2009

Floris och Anne har fått en kull valpar

Anne fan´t Suydevelt, i Nederländerna, nedkom med en kull valpar i januari. Det blev 4 hanar och fem tikar, far Floris Phoébe van Groevenbeek.
Det känns tryggt att veta att Floris, som blivande pappa till Lystras valpar, är far till en kull med friska och kraftfulla individer. Om ni vill se valparna via webkamera kan ni gå in på fan´t Suydevelts hemsida och klicka på kamera 2. Där har jag tittat många gånger på mina "sötnosar" med syskon när dom var små. Se och njut om ni har intresse!

fredag 9 januari 2009

Dagarna blir längre

Ljuset kommer åter och dagarna blir längre. Fullmånen lyser upp natten när det är klart och är enormt stor på morgonen innan den försvinner ned i norr. Älgarna som betar i slyet syns bra mot den vita snön och travar ljudlöst iväg när de blir störda. Nysnön dämpar alla ljud och lämnar spår från nattens födosök. Hundarna tumlar runt med varandra när vi tar en promenad och min snödyrkare Gaia är helt lyrisk. Ja, det är faktiskt Gaia som ler så nöjt efter en djupdykning i den fluffiga nysnön.Nu i kväll snöar det igen så vi kan räkna med att hitta purfärska spår imorgon bitti efter allt som rört sig under natten. Undrar hur många olika djurspår som vi får se under morgondagen?

torsdag 8 januari 2009

Veterinärpriser är förvirrande!

Har man bara ett djur, gott om pengar och en veterinär man litar på så har ju kostnaderna mindre betydelse när djuret behöver någon behandling. Jag har tre hundar och en katt som behöver ses om i olika sammanhang och då betyder priserna en hel del. Förut brydde jag mig inte om att fråga före veterinärbesöken men nu känner jag mig tvungen, för att balansera min ekonomi i detta kärva marknadsläge. Det jag fått reda på den senaste veckan är att det råder stora skillnader i behandlingspriser för exakt samma sak!
Hur kan det vara så olika prissättning inom samma län?
Om nu mitt djur råkar ut för en akut sjukdom eller en olycka är det naturligtvis svårt att veta vart räkningen slutar. Men om jag ska göra en höftledsröntgen eller en vaccination så borde ju inte priserna skilja så mycket. Det kan ju inte vara så att ju dyrare desto bättre vaccination eller resultat på HD-resultat!
Jag tar tacksamt emot kommentarer eller mail för att hjälpa mig få klarhet i frågan.

tisdag 6 januari 2009

Nervositet och kaos i mitt huvud!

Varför då, kan jag ju fråga?

Vintertid med snö och is, allt syns dött och fruset
men under detta hårda skal finns värme, jordens hjärta
allt känns kallt, hårt och så oändligt långsamt
men tiden skrider framåt och mitt hjärta klappar takt

Snart närmar sig tiden för Lystras löp och allt ska vara ordnat innan vi åker söderut med bilen. Vad är det då som ska vara klart?
1. Kolla antikropparna för rabies. Finns inte tillräckligt kan vi inte åka, ooops! Får inte hända!
2. Köpa GPS till bilen så vi hittar fram dit vi ska. Fina priser i reklamen men på affären har dom inget hemma! TUMMEN NED!
3. Köpa nya dubbfria vinterdäck till bilen, vi vill ju inte bli stoppade på vår resa. Förbjudet med dubbade vinterdäck i Holland och Tyskland. Shit, resan blir dyrare än beräknat!
4. Kolla med morbror och kusiner om vi kan övernatta hos någon av dom, halvvägs genom Sverige mellan Vänern och Vättern. Om det inte går SKA vi övernatta i Stockholm hos sonen med sambo. Inte lönt att dom nekar för nån´ gång ska väl ungarna löna sig, hihihi!
5. Ordna för Gaia, den yngre tiken, hon kommer säkert att vara i höglöp när vi åker och vi vill definitivt inte ha halvstövarvalpar med Rocky. Kanske äldste sonen kan ställa upp som hundvakt, om jag är riktigt inställsam.

Puh, nog förstår ni att det är jobbigt med all planering så allt flyter bra när vi åker på vår resa.

Hjälp, jag har ju glömt att planera för tonåringarna hemma!