Sista middagen för året blev pepparstekt älgfilé, gräddig kantarellsås, fyllda ägghalvor, gravad lax och koktpotatis samt morötter. En fantastiskt god middag om jag får tycka själv...nåja både make och barn var mer än nöjda.
Han blev BIR på Jul-utställningen -09 i Wijchen med 4:e placering i Grupp 7. Stort Grattis. 
En utförligare presentation med fullständigt namn och foton kommer i morgon kväll.
Här ligger Gaia och funderar tillsammans med Lystras lilla Delfi, som numera bor i Kristinehamn med Sigvard och Siv.
Båda hundarna verkar tycka att det är kul för dom kommer snällt och låter sig selas på. Än är vi inte riktigt samstämda så turerna blir inte så långa. I kväll fick Mora stanna hemma, hon kan inte låta bli att hoppa på de selade hundarna och det blir ett sådant trassel med alla linor. Jag längtar till skoterspåren är uppkörda så jag inte behöver bekymra mig om bilarna. Det är roligt men man blir alldeles svettig, jag trodde det bara var att åka med men nog får musklerna sig en riktig genomkörare.
DRENTSCHE PATRIJSHOND
Sanne and her father are checking the sledge and lucky enough some snow arriwed.
- Sweden here I come, and please mother, I want to have dogs in front of my sledge too, as Lisa up north!
Nog var jag lite skeptisk till att kunna hålla värmen i den nyinköpta Jerven Fjällduken, men med ett liggunderlag inuti och en filt fungerade det alldeles utmärkt i en timme. Onsdag kväll var det -20 C och det gick bra och likaså torsdagskvällen när temperaturen sjunkit till -27 C.
Mora skulle också introduceras med Fjellduken men hon var en aning fundersam om vad som skulle hända när matte krupit ned, mössan var det första hon kom på att kunna busa med.
När hon väl kom in i säcken verkade det som hon skulle kunna tänka sig att ligga där.
Nja, någon vilsam timme blev det inte för Mora kunde inte riktigt slappna av inne i säcken. Kylan gjorde så det knäppte och small riktigt högt i skogen från träden. Lappskorna var också något som skulle undersökas och så prasslade det i säcken när man rörde sig. Men det är bäst vi tränar för snart anländer släden och då ska vi ut i skogen och övernatta, förhoppningsvis inte i -27 C.
Fantastiskt att se vilken pli Sebastian hade på hundarna. Zigge var ju lite hetare på duvorna som kastades men han är äldre och har redan tänt till vad gäller fågel. Malte gjorde också någon eftergång men inte långt alls och satte sig på sittsignal fast han var 30-40 ifrån. Jag kastade flera duvor och till slut hade även Zigge förstått att husse menade allvar.
Naturligtvis tar man hjälp då man får och Sebastian fick hantera Mora i lina medan jag kastade duvorna. Rasmus lyckades fint att fånga denna på bild (klicka 
Förra vintern fick ni se hur jag gjorde en snöängel och i går lyckades Rasmus fånga en annan slags ängel med min kamera, "Duvlisa". Inte kan jag behålla den för mig själv så den bjuder jag till visning.
Naturligtvis kom skidorna fram trots att det inte fanns skoterspår att åka efter. Hundarna blev som galna när de såg att selarna skulle på så det tog lite tid att få allt på plats. Inte gick det bättre med Mora lös som studsade upp och ned, hoppade på oss alla när skidor selar och stavar skulle ordnas. När vi äntligen kom iväg blev det fullt ös nedför åkrarna och jag kände hur otränad jag var. Måtte det inte finnas något under snön så skidorna skär fast, hann jag tänka. Men snart hade vi fått in rytmen och både jag och hundarna njöt av färden genom nysnön. Mora fick ju springa lös, hon är ännu för ung för att dra.
Ska jag titta på den linjen eller den? Vore det gångbart att använda någon hane i Sverige eller ska jag titta i Danmark eller i Holland igen? Nog vore det skönt att slippa hela den långa resan till rasens hemland. Många frågor snurrar i mitt huvud och jag gör som valparna, tittar åt olika håll.
I dagsläget har jag ringat in två hanar som skulle kunna vara användbara, ur perspektivet att bredda rasens avelsmaterial i Sverige. Det ser ut som om det återigen blir en resa till Holland (om någon av dessa fortfarande känns rätt om några dagar förståss).
We had a warm welcome and stayed for some hours with good coffe and eating. Really nice visiting them in Sweden, not so far to drive (if you don´t drive the wrong way, but that´s another story).
Klockan var 9.22 när han började driva och jag ringde snabbt till min far för att få en passkytt till på plats. Är man ensam så står man nästan alltid på fel ställe och två passare är faktiskt bättre. Jag brukar också få hjälp med passningen (urtagningen av haren) av min far när jag skjutit den och det är tacksamt.
Här har ni Rocky och Elon efter dagens jakt.
Oj, oj, oj så många som hittat igen rasen Drentsche Patrijshond, "Drent".
Vet någon av en Oinakka träsläde som ska säljas kan ni höra av er, kanske jag köper den.
Ja och nu får jag vara jakt-änka en hel vecka eftersom han ska jaga rådjur med fyra andra från Vindeln nere i Småland. Skönt att de ändå tog tåget i stället för att köra bil hela långa vägen. Vi vet ju inte hur vägarna kan se ut om en vecka när vintern är i antågande.
Min mun den vattnas när jag tänker på att det kanske finns rådjurskött i frysen den här vintern. Älgkött är ju gott och nyttigt men visst är det välkommet med lite annat att locka smakkörtlarna med. Mest av allt önskar jag att de får en trevlig vistelse där nere i söder, kolla in nya jaktmarker är alltid intressant.
SKITJAKT PÅ ER får jag väl önska de fem med jaktvärd!
Visst ser hon fin ut där hon sitter i norska fjällvärlden. Jag är helt säker på att Lysti kommer att bli en mycket bra draghjälp på Marits turer nästa vinter.
Horus Meike van Groevenbeek
Här finns en länk där ni kan hitta en fotosession på hundarna, scrolla ned till mitten av sidan. Hundarna ägs av Joyce Broekman-Dekker och hon har en egen hemsida om ni inte hittat den på mina länkar tidigare. Hon tar fina fotografier så gå gärna in och titta.
Gaias föräldrar: Fred och Pien fan´t Suydevelt på Fokdag i Barneveld
(B)Lystras syster Britt fan´t Suydevelts valp, 5 veckor gammal.
Sol kom faktisk loss från greppet och den blåskäggige fick fly till Hällnäs via Vindeln.
I sedvanlig tradition kom ungdomar till oss för att bli utpyntade och målade inför helgens party. Jag gillar att få spöka ut dom och passar naturligtvis att föreviga skapelserna.
Sigvard och Siv erbjöd oss övernattning innan vår fortsatta bilfärd hem dagen därpå. Härliga varma människor med gott om humor och fantastiskt god mat, där hade vi kunnat stanna längre. Gaia hade i alla fall tänkt stanna för hon vände helt sonika och gick tillbaka upp på altanen när vi skulle åka iväg. Jag fick locka ett par gånger innan hon beslöt att komma med till bilen.
Det är ju klart att leka med Delfi ute på gården var ju betydligt roligare än att sitta i bilen. Delfi har vuxit bra och hon blir nog mycket lik sin mor. En härlig "tonåring" som även får ligga i TV-soffan, klart att hon har fått ett bra hem hos Sigvard och Siv.
Kennel fan´t Suydevelt hade många hundar med från sin uppfödning och många händer behövdes för att hålla alla hundar på rätt plats.
Gaia skötte sig bra och såg med stora ögon på alla hundar runtomkring. Det var mycket trevligt att träffa alla och prata om rasen och vilka fördelar och nackdelar som man skulle titta på. Olika kennlar hade sina platser och visst såg man skillnad på de olika linjerna.
Jag fick tillfälle att träffa många uppfödare och hundägare. Visst blev det lite virrigt i huvudet av allt och alla. Kameran som var med blev inte utnyttjad så mycket som jag hade tänkt men kanske jag kan ta mig ned någon fler gång. 
Gaia blev bedömd som Excelent och med både HD- och AD-fri samt UA på ögon så fortsätter sökandet efter lämplig hane för parning till våren. De var tre av sex syskon av Fred och Piens kull som deltog.
Sist vi var i Holland hade vi bara gråväder och vi hoppas på sol den här gången. Nu blommar ju ingenting men kanske det finns möjlighet att köpa några fina lökar att plantera hemma till våren.
Mora som enda tik ställdes mot den vinnande hanen och hon blev tilldelad BIR (Bäst I Ras) Max erhöll därmed BIM (Bäst I Motsatt kön). 
Alla hundar med BIR tävlar i sin grupp om BIG (Bäst I Gruppen). Mora fick även detta pris och gick så vidare till Best In Show. Där deltar alla BIG-valpar mellan 4-6 månader. Hon hamnade på en hedervärd reservplats BIS R (5:e plats).
Den 20 oktober blir valparna 6 månader gamla.
Det mörknade fort men vi hann ta många fina bilder. Bara sedan igår har mycket hunnit ändra sig. Isen växer till både här och där. Ibland är det helt glasklara formationer och på många andra ställen är det olika vita färger.
Nog hade jag lust att krypa under vattenfallet, men jag som är vuxen ska väl föregå med gott exempel och inte utmana faran allt för tydligt.
Vilka fantastiska formationer det blir ibland, och vad svårt att återge på ett foto. Håll gärna tillgodo med den här bilden, klicka på den, och dröm er in i alla vindlingar och bubblor av is. Har ni fantasi så ser ni massor av saker. Jag blir nästan andlös av isens konstverk.
Han skickade mig några bilder från jakten på marker i Idaho, samt några jaktberättelser. Det är så trevligt att höra om hur nöjda dom är med drenten som jakthund även där. Rasbildning pågår och inom snar framtid är det kullar på gång även i Nord Amerika.
Jag höll koll på den lilla pippin tills den piggnat till och kunde flyga iväg till skogs. Katten Günter höll också koll men han tilläts inte göra slut på den lilla fågeln.
Första svängen gick jag med Mora och hon stötte upp två järpar. Den ena satte sig ca 50 meter från oss i en tall och det blev ett perfekt tillfälle att se hur "kompatibla" bössa och skytt var. Lite häftig amunition för en järpe men den skulle inte flyga långt om jag träffade och Mora skulle få söka och apportera. Givetvis blev det en fin träff och ett bra sök med apportering, hon fick bära den ända till bilen och var mycket stolt.
Efter alla matvaror var samlade i kassar och instoppade i bilen så körde vi till Sävarån. Hundarna fick stanna i bilen medan jag gick efter ån för att se om det fanns några änder där. Snart fick jag syn på en gräsandhanne som satt och värmde sig i kvällssolen på andra sidan. Jag smög så tyst jag kunde och tog sikte. Bra att den satt vid stranden för nu är vattnet alldeles för kallt att skicka ut hundarna i. Ett skott och den stannade på samma plats vid stenarna och vassen! Det var bara att gå hela vägen tillbaka och hämta Lystra och gå upp på andra sidan ån för att hämta anden. Lystra bar den till bilen och nu hade det blivit lite för mörkt att få ett bra foto. Som ni ser har vi lite snö här och där, mest är det barmark än.
Under tisdagen använde vi stökkmaskinerna med levande duvor. Lystra gjorde ett fint jobb och satte sig när duvorna lyfte och flög hemåt till duvslaget. Tommy hjälpte Malin med att provskjuta med salongsgeväret mot äpplen. På bilden kollar dom hur träffarna tog.
På eftermiddagen tog vi en tur i skogen för att se om vi skulle stöta på någon fågel men sån´ tur hade vi inte. Gaia sprang runt oss och visst såg vi att vissa ställen var väldigt intressanta för henne. Vi hittade en brunstgrop som en älg hade gjort och det var riktigt stora klövspår i den. Rådjur hade också sparkat upp och markerat efter den lilla stigen vid bäcken.
Dagen bjöd på nordliga vindar och det var grått på himlen. Inte konstigt att snön började dala ned. Det kom enormt stora snöflingor sådana som man bara ser ibland och som vi brukar kalla "lapphandskar". Nog var det i tidigaste laget men det smög sig fram en härlig känsla när flingorna dalade ned på marken. Snart kan jag ta fram skidorna och selarna för att ge mig ut efter skoterspåren med hundarna. Men vid närmare eftertanke så dröjer det nog flera månader än innan det går.
