onsdag 31 december 2008

Vissa säger att jag är helt tokig!

.....medan andra är lite avundsjuka. Men jag är inte den enda djurägare som åker långt för en parning. Min far hör till dem som tycker att det finns andra hundar och på närmare håll. Min kompis bl.a är avundsjuk eftersom min man ska åka med mig till Holland och hennes man ifrågasätter en resa till IKEA i Haparanda (dom bor i Sorsele). Men jag är inte värst för min kompis systerdotter ska till USA och para sin tik och åker på en rekognationsresa innan den verkliga resan med tiken senare i vår.
Varför åker man då så långt för att para en tik:
1. Drentsche Patrijshond är en liten ras i Sverige och det finns få hanhundar att välja mellan.
2. Rasen kan utvecklas bättre i Norden med en bredare avelsbas på avkommor som föds här.
3. Jag får bästa möjliga hjälp av de som hållit på i över 30 år med att bevara rasen.
4. Livet är ett äventyr och resan befrämjar livslusten.
5. Jag får mysa med min man på nya ställen.
6. Vi får träffa de nya vänner som vi fått i Holland.
7. När jag blir gammal kan jag berätta för barnbarn hur tokig jag var fast jag var riktigt vuxen.

Nummer sju är nog mest för att sätta barnen lite på plats. Det är ungefär som när de frågade varför i hela fridens namn jag köpte en så dyr snöskoter som man bara kan använda några månader om år. Mitt svar kom snabbt:
- Jag älskar att köra skoter och ta mig ut djupt in i skogen och på våren/sommaren kan jag använda den som solstol på gräsmattan eftersom den har dubbeldyna!

Man blir så uppfinningsrik när man har många barn. Jag bara är sån´.

lördag 27 december 2008

Bra balans, då är det roligt!

Återigen en härlig dag med rätt temperatur för en skidtur med hundarna. Idag tog vi en längre tur för Gaia har blivit van att springa i selen bredvid Lystra. Visst vill hon leka lite ibland och försöker hänga Lystra i halsskinnet men det gillas inte av Lystra. Ingen vurpa blev det för min del heller idag och det är jag glad för, min balans förbättras efter varje tur.
Vi såg spår i snön av älg, räv, lodjur, järpe, hare och en stor tjädertupp som spatserat från skogen över vägen. Tjäderspår, då blev det naturligtvis tvärstopp för att hundarna tyckte det luktade så himla gott. På vägen tillbaka lyfte troligen samma tjädertupp från en tall och flög in på vägen framför oss. Det var mäkta imponerande att se den stora tuppen flyga och sedan vika in i skogen igen för att hitta ett nytt "natträd". Hundarna blev exalterade av både doft och synintryck av den stora skogsfågeln.
Nattens rävvak gav ingen annan utdelning än att jag blev väldigt trött. Jo, jag tränade ju sittupps i takt med den fina musiken från radion vi har i kojan. Magmuskler är ju alltid bra att träna när man inte kan göra annat.

fredag 26 december 2008

Nu har räven hittat åteln

Inatt var första gången i vinter som räven varit framme på åteln. Troligen har det funnits tillräckligt med mat i skogen, kanske någon död älg som nu är uppäten. Det är också ont om smågnagare så räven kommer närmare husen för att leta mat.
Bilden är från i våras och visar förra vinterns rävjakt som jag berättat om i ett tidigare inlägg. Det är min far Elon som skjutit alla, utom en som min man fick ett skott på.
Eftersom min far har ett svullet knä i dagsläget kanske jag får möjlighet att sitta på vak inatt. Att klättra upp för en stege med stelt knä tycker jag inte är så vettigt och sedan nedför, det är nog värre. Jag tycker det är så spännande med vakjakt och förra vintern hade jag ju ingen tur med mina vaknätter. Förhoppningsvis kanske min fortsatta tur med jakten sitter i och jag får fälla någon listig räv.

onsdag 24 december 2008

Trevligt besök i liten förpackning


Dagen före julafton är som bekant en av de pirrigaste dagarna för barnen på hela året. Hos oss var nästan hela familjen med barn och barnbarn samlade. Kakor och bröd hade bakats, skinkan skjutits in i ugnen och även baconjärparna hade tillagats, som Lars hade begärt till julbordet. Mellan dessa bestyr hade det rullats chokladbollar (negerbollar säger jag fortfarande) och lagats lunch och middag för utfodring till alla hungriga. Sista svängen var gjord till affären, hoppas jag, och barnbarnen hade badats och hundarna var uttröttade av alla nya rutiner och goda dofter från köket.
Så ringer en ärtig ung tjej och meddelar att hon gärna vill komma på visit under kvällen. Naturligtvis får hon komma och hälsa på för det är bara roligt. Kaffe kokas och nybakta kakor finns att bjuda på. Vi har en mycket trevlig pratstund vid köksbordet om hundar och andra intressanta frågor om livet i allmänhet. Den tjejen lockar oss till många glada skratt med sitt generösa sätt att bjuda på sig själv. När hon ska åka kommer jag äntligen ihåg att ta fram kameran för att fota henne och Dvärg Pinchern Tyr, han är 5 månader och en otroligt söt krabat. Vi önskar Erika lycka och glädje med Tyr nästa år och framgent. Vi hoppas även att hon vill komma på besök hos oss fler gånger och sprida lite munterhet.

måndag 22 december 2008

I väntan på ny skidtur!

Bäst att kolla om någon kommer efter vägen. Vi är lite trötta nu efter att ha dragit matte flera km på hennes skidor. Det är jag Lystra som sitter till vänster och Gaia till höger.
Jag måste säga att Gaia var riktigt duktig att dra i selen fast hon är nybörjare. Själv är jag jätteduktig och den rätta tekniken sitter nog i min kropp. Matte verkar så mycket lättare att dra i år. Hon verkar inte mindre men kanske hon tycker det är roligare i år, hon skriker och låter så konstigt, speciellt i utförsbackarna. Inte förstår jag vad hon vill, när hon låter så där, men vi sprang då allt vi kunde för det var ju jättekul.
Nästa gång ska jag kolla vad hon vill med dom där ljuden. Kanske vill hon vi ska springa ännu fortare!

torsdag 18 december 2008

Skönt med elavbrott - om man har ett elverk!


Som ni ser så är det en hel del snö på skogens träd. Om man då tänker sig att det börjar regna så inser man snabbt att tyngden får träden att krokna. Finns det då elledningar i luften så förstår man att det blir problem - elavbrott! Ingen har väl undgått att många här i norr blev utan el och vi klarade oss relativt lindrigt undan. För oss blev det 13 timmars avbrott, men med ett litet elverk höll vi värmen i huset igång i alla fall. Barnen var väl de som blev mest irriterade för det fanns inget att göra i skenet från ficklampor och stearinljus. Deras "nödvändiga" apparater fungerar ju inte utan el.
Sonen som nyss har fått körkort tog bilen och åkte till kompisar i Vindeln. Dottern gick och suckade och undrade varför vi inte hade något gott att grilla i öppna spisen där vi gjort en mysig brasa.
-Ja, du kan ju alltid ta järpen och grilla i folie på elden, till efterrätt finns ju äpplen med socker och kanel tillagad på samma sätt, sa jag.
Järpen togs upp och hon skar ut bröstbitar, tillsammans med låren tillagades de i folie över den öppna elden. Äpplena lagades till i ett eget knyte och avnjöts efter järpen.
Vi hade så mysigt dottern och jag, inte tycker jag det är så tråkigt med elavbrott lite då och då.

torsdag 11 december 2008

Stussberget

Idag blev det en härlig promenad med mina drentar. Jag parkerade bilen nedanför Stussberget och gick den oplogade vägen upp till toppen. Det är en otroligt vacker vy därifrån och man ser långt åt alla håll. Hundarna sprang så nysnön yrde runt dem.
Uppe på berget blev jag lite nervös för det är ganska brant åt alla håll. Gaia skulle sin vana trogen hasa sig på mage nedför och jag fick stoppa henne flera gånger. Okej, hundar ska väl också ha någon slags självbevarelsedrift men branta stup och snö är ingen bra kombination med ystriga hundar. Nu gick det bra i alla fall och vi tog oss ned utan några värre incidenter.
Jag såg också flera harspår och det skulle varit intressant att släppa Rocky där men då är väg 363 på en sida och järnvägen på andra sidan, ingen bra kombination för en drivande hund. Martin tyckte däremot att jag kunde vara hund, följa spåret och skälla någon gång då och då. Han skulle själv sitta på pass uppe på berget med bössa och fikasäcken!
Kul tanke måste jag tillstå, men inte före jul, kanske efter alla helger när man vill bli av med maten som lagt sig runt midjan. Att trava upp och nedför det berget i djupsnö lär nog vara en utomordentligt bra fettförbränning. Vi får väl kolla vem som ökat mest i vikt till nyår och då bestämma vem som ska vara hund och vem som ska passa.
Om det finns någon frivillig till hundjobbet får ni gärna höra av er via mail eller telefon.
OBS! Ingen ersättning utgår och vi tar inte betalt för träningspasset heller.

onsdag 3 december 2008

Härligt med en skotertur!

Äntligen vinter i Svartberget och skotern får komma fram och luftas. Rosso, Kleiner Münsterländern, gillar att åka med när han kommer på besök. Drentarna gillar bättre att springa bredvid och än så länge det inte så djup snö.
Jag hoppas att det får fortsätta att vara minusgrader så inte snön blir vass för hundarnas tassar. Vädret på Tv:n lovar möjligen snöblandat regn häruppe, förhoppningsvis är vi tillräckligt långt in i landet för att inte drabbas.