Sen lägger man sig ned och viftar med armar och ben.
Så sätter man sig upp och avlägsnar sig försiktigt.
Så sätter man sig upp och avlägsnar sig försiktigt.
Vips så finns där en snöängel som får förgylla 1:a advent.
lördag 29 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
haha helt underbart!
SvaraRaderaTack för den fina snöängeln Lisa!!
..tyvärr är det inte läge att göra en snöängel i Stockholm, då blir det en gräsängel...
:-) Irene
Akta dig mamma, du skrämmer bort besökarna :)
SvaraRadera/Anders
Haha du ha då barnasinnet kvar ;-)
SvaraRadera/ Nils
Mina härliga ungar har ju hållit det vid liv och även barnbarn. För att inte tala om min egen mamma som fortfarande klättrar i träden!
SvaraRadera