lördag 29 november 2008

Jag kan väl också få ha kul i snön!

Först sätter man sig i snön, gärna med overall.


Sen lägger man sig ned och viftar med armar och ben.





Så sätter man sig upp och avlägsnar sig försiktigt.






Vips så finns där en snöängel som får förgylla 1:a advent.

torsdag 27 november 2008

Dagens motion av hundar och harar.

Idag har vi varit på harjakt, jag, min sambo Martin och hans arbetskamrat samt yngste sonen. Vi var inte ensamma på området och snart ekade tre hundars skall runt berget. Jag gjorde en brasa på "bästa passet" och satte mig för att invänta någon jösse, men ingen kom, jag började bara frysa. Till slut gav jag upp och packade ihop fikasäcken och gick till bilen för att byta pass. Hundarna Rocky och Chippe hade drivit var sin hare och tyvärr hade hararna sprungit mot varandra och korsat sina spår. Nu blev det riktigt kivigt för hundarna att reda ut spåren.
Alla tre karlarna hade fått se hare men inte jag så det var nog på tiden jag bytte pass för dreven fortsatte nedanför berget i snårskogen. Ja, där var det inte lätt att passa av, harar och hundar kröp genom den täta skogen och passerade blixtsnabbt de små gläntorna.
Bert-Ola kopplade tillslut sin Chippe för att avbryta medan Rocky fortsatte sitt jobb. På väg till bilen fick vi syn på nya harspår, nattens hartraj. Chippe släpptes och snart var ett nytt drev i full gång. Både Martin och Tommy fick se haren men det var för långt att skjuta. Jag och Bert-Ola stod på pass efter skogsvägen och snart hade jag haren rakt framför mig. Den kom helt ljudlöst på den mjuka nysnön genom ungskogen. Den stannade till, jag lyfte bössan och sköt. Nu låg den där, som nummer två för mig i höst, och så var det bara att invänta Chippen som naturligtvis behövde få slutföra sitt drev för att få sig en smakbit. Både hund och husse var mycket glada men gladast var nog jag. Nja, det hade varit ännu bättre om Tommy fått skjuta den förståss. Barnens glädje är ju föräldrars glädje också, det hade jag så väl unnat honom. Vi ska ut fler gånger i vinter och då kanske det blir hans tur att fälla bytet.
Rocky jobbade bra med sitt drev men det mörknade så fort och det blev till att koppla upp honom för att åka hem. Rocky blev utan hare den här gången också men det gråter vi inte för, det kommer fler jaktdagar.

måndag 24 november 2008

Snöoväder och tonåringarna är glada!

Nu dalar snön ned och täcker den frusna marken.
Tonåringarna i huset har väntat på snö för då kan de snart plocka fram sina brädor och åka i backen. Jag blir också gladare för med ens blir naturen så mycket ljusare och det går bättre att gå tyst i skogen. En aning mera snö och då kommer Tegsnässkidorna fram och jag kan ta en tur med påselade hundar. Det ska bli intressant att se hur Gaia fungerar som draghund, Lystra fungerade utmärkt i våras och drog mig fint efter skoterspåren. Jag gillar verkligen när jag kan ta mig långt in i skogen, sitta vid en liten brasa, dricka kaffe och grilla korv.

onsdag 19 november 2008

Snart kommer snön!

Ja, visst har vi redan lite snö men inte är det mycket, ca 3 cm. På vissa ställen bildas det så här vackra iskristaller på trädens kvistar och det ser så mjukt och fluffigt ut. Så värst skönt är det inte när man ska tränga sig igenom slyet och det rasar ned mellan krage och hals. Hundarna däremot verkar gilla läget och springer så den lilla snö som finns yr kring benen och rasar från buskar och snår. Snön dämpar också ljuden och man hör bara något enstaka knäpp från kvistar som bryts vid deras framfart.
Vid första snön brukar skogens vilda djur bli lite försiktiga och jag såg inte många spår på promenaden idag. Däremot skrämde vi upp några fåglar som lättade i den täta granskogen där hundarna rasade fram.
Gaia är fortfarande lite barnslig och vill inte släppa sin "storasyster", hon hänger gärna efter henne och hundarna får därför springa en och en den mesta tiden. Det lyser lycka och glädje runt dem båda när de rasar runt i skogen. Själv går jag i en lugnare takt för jag vill inte att mina glasögon ska imma igen. Långpromenader är härliga!

söndag 16 november 2008

Rätt klädd som kvinna!

En rolig jakt-historia kommer upp i mitt minne då jag får denna fråga i ett mail:
-Måste jag skaffa rakborste om jag som kvinna börjar jaga?

Förra hösten så låg jag på altanen i sommarstugan och solade i min röda bikini. Det var två dagar före fågeljakten och allehanda tillbehör fanns på plats inför dagen D = 25 augusti. Vi har jaktmarkerna runt vår stuga och jag ville vara väl förberedd.
Läs-lektyren vid solbadandet var jakt-tidningar och tidningar med jakt-tillbehör/kläder. Jag letade efter någon som sålde lite kvinnligare jakt-kläder och jag var en aning sur över att inte hitta det. Bara för att jag som kvinna jagar behöver jag ju inte se ut som en "gubbe" med jaktkläder på.
Jag reste mig upp för att hitta en bekvämare ställning och sneglade ned till stranden....vad får jag se om inte en mink som simmade nära land. Mink, det är ju jaktbart vilt just nu! Snabbt sparang jag in i stugan och greppade tag i min hagelbössa, tog fyra patroner som låg utspridda på bordet (hade plockat dom ur bältet som blötlagts för att det var aningen för stort för patronerna). Jaktinstinkten hade nu tagit över, rätt klädd eller inte!
Lystra, min Drentsche Patrijshond som var tio månader, följde glatt vid min sida för att se vad som var på gång. Medan jag sprang ut från stugan barfota och nedför skogsstigen till stranden laddade jag bössan ......vad skulle jag göra av de två reservskotten då!?.....in med dom i BH:n!!!
Vattnet sprutade runt fötterna på både mig och hunden när vi sprang ut i den grunda viken mot minken som givetvis anat oråd och snabbade sig till andra sidan. Först ett skott och minken försvann under ytan.....den kom upp igen och skott nr två följde. Jag behövde inga fler skott och så berömde jag min drent över att hon fortfarande stod vid min sida.
När jag tittade ut över sjön fick jag se en roddbåt med folk i.....dom hade suttit och fiskat....och tittade nu alla åt mitt håll. De var ju på behörigt avstånd för haglet, men nog hade dom sett en kvinna i röd bikini och med hund, rusa ut i viken och skjuta i vattnet med hagelbössa. Mitt ansikte färgades med ens till samma kulör som min bikini!

fredag 14 november 2008

Jag kan "se" med mina fötter!

Härom kvällen hade vi ett fantastiskt månljus. Min mor (född 1939) ringde och frågade om vi skulle gå upp till ett berg bredvid där vi bor för att titta på omgivningarna i månskenet. Eftersom jag just skulle till att äta middag sa hon att jag skulle komma när jag var klar och vi skulle träffas uppe på berget.
Jag klädde mig och tog pannlampan att lysa med när jag gick efter traktorspåren. Det var riktigt mörkt och månen hade inte kommit upp så högt att den lyste ned mellan träden. Snart var jag ute på hygget där det var lite ljusare. Jag spanade efter min mor och hennes lampa. Vissla, hennes hund började skälla och mina hundar visade genast riktningen. När jag var framme vid henne frågade jag om hon inte hade en lampa med sig?
-Nä, det behövs inte för jag ser ju med fötterna där jag går.
Vad svarar man på det!?
Jag kunde ju inte vara sämre än henne och stoppade min lampa i fickan. Vi gick uppåt en bit efter hygget och hittade en bra plats att skåda ut över det månljusa landskapet. Dimman låg stilla i dalarna och stjärnorna tindrade på himlen runt månen.
En liten brasa fick fart, för att förstärka det mysiga. Hundarna sprang runt och nosade på kvällsdofter i höstskogen medan vi dryftade livets meningar.
Vi gick efter hyggeskanten på vägen hem och kände oss som två (kortbenta) älgkor försiktigt smygande genom den mörka natten. Vissa kanske skulle kalla oss tokiga men det är otroligt livsbejakande att uppleva saker som detta.
Jag kan också se med mina fötter i mörka natten, det har min snart 70-åriga mor lärt mig!

onsdag 12 november 2008

Utstilling i Orkdal, Norge

Att åka från Svartberget och till Norge, över Åre och Storlien, den här tiden på året kan vara ett vanskligt äventyr men det gick bra. Det kunde ha varit snöstorm men nu var det barmark hela vägen, både dit och hem. Vi tog in på Fannarheimir i Fannrem och hundarna var tvugna att ligga i buren hela tiden på rummet. Åhhhhh så tråkigt det var, det syns nog på dem! Så här kan man visa sig för matte men inte i ringen, då blir det nog utvisning!
På utställningen dömde en holländare som hette Rony Doedijns. Han gav de båda tikarna 1 i Kval. och 1 i Konk. Gaia, unghunden, fick dessutom ett HP i sin klass.
Vi fick dessutom stifta bekantskap med ett par som skulle åka till Holland och hämta en drentvalp. Jag hade meddelat dem att vi skulle till Orkdal på utställning och de kunde komma och hälsa på våra hundar om de ville. Det är så trevligt att träffa andra som har intresse för rasen. Jag hoppas verkligen att de blir nöjda med sitt val av ras, lika nöjda som vår familj är.




måndag 10 november 2008

Valpar till våren får vi hoppas!

Floris Phébe Van Groevenbeek Nljch. Waj07 Wa07








Här är den hanhund som planeras bli far till Lystras valpar.
Hane: Floris Phoébe Van Groevenbeek född i Holland/Nederländerna 2006-12-08.
HD: A Öga: Ua
Far: Kamp, Horus Meike V Groevenbeek, HD A
Mor: Kamp, Phébe Babien V Groevenbeek, HD A
Blystra fan´t Suydevelt, blivande mor







Tik: Blystra fan´t Suydevelt född i Holland/Nederländerna 2006-11-02.
HD: B vänster, A höger Öga: Ua
Resultat: Sundsvall 071006, domare Wellens Wim, JUNKL: 1, JUNKK: 1, BTKL: 1.KongsvingerNorge 071007, domare Lang Christen, CERT.Stockholm WDS 2008, domare AssenmacherFeyel H, UKL: Excellent, UKK: 1. Fannrem/Orkanger 2008-11-07, domare Rony Doedijns, Kval 1, Konk 1.
Far: Vdhch, WW -06 -08, PLW -06, EuW -05 -06 -07, Bdsg -05 -06, NLCh Sjef fan´t Suydevelt
Mor: WW -08, Montys Hanna fan´t Suydevelt

tisdag 4 november 2008

Näsudden Spa- och Jaktcamp

Egentligen är det bara till för utvalda att få tillbringa en helg på detta trevliga ställe. Jag hör till dessa eftersom det är min syster Magdalena som bor där tillsammans med sin sambo Allan. De hade inbjudit mig och min sambo att komma med våra tre hundar och jaga denna helg. Min syster jagar inte men hon lagar såååå god mat. Hennes hund, en Golden retriver, heter Vilma och hon blev glad över nya lekkamrater.Allan tog ledigt från älgjakten för att visa jaktmarkerna och jaga hare med oss och vår stövare. Hans gråhund Lukas fick också ledig helg men det var inte hunden så nöjd över. Lördagen var solig men en aning kylslagen och det nöp rejält i kinderna medan vi väntade på att Rocky skulle få upp en hare. Han hade först ett kort drev men fick tapp när haren passerade vägen och försvann - ja, nånstans´? Han fortsatte sitt sök och vi gick oss varma över de nya markerna. När vi nästan gett upp så gick Martin rakt på en hare som skuttade upp, helt vit och med snabba språng iväg. Rocky drev ett par vändor runt Lappberget men fick tapp igen. Nu önskar jag att det blir lite snö så man kan hjälpa honom att hålla reda på haren.
En aning frusna vände vi tillbaka till "campen", där väntade en god middag och en sprakande brasa som värmde. Efter maten bjöds vi på bastubad och ett härligt bubbelbad med tillbehör.
Lördagens jakt började lite senare än vi tänkt men snart hade Rocky igång ett drev. Jag stod mitt inne i skogen med mina drentar utan koppel. Drevet kom rakt emot mig och jag var beredd att skjuta, innan hundarna skulle se haren. Plötsligt dök två rådjur upp inom 20 meter, de tvärstannade och tittade över slyet på mig och drentarna. Vi stirrade på varandra några sekunder och de tänkte först vända tillbaka men skallet från Rocky gjorde att de kastade i sida och försvann. SHIT! Nu skulle jag minsann ta fast honom och tala om på skarpen att rådjur är inget han ska ägna sig åt. Men, inte fick jag tag på honom, han bara rundade mig och jag sprang efter, han fintade mig flera gånger och ringade större och större. Jag fick faktiskt ge upp och luta mig mot en tall, flåsande och högröd av irritation. Både Lystra och Gaia hade glatt följt efter mig i jakten på stövaren och stod nu och undrade varför jag slutade skrika och bara stod stilla. Tur man inte har ett filmteam som följer jakten en sån´ här gång!
Inte bra att Rocky driver rådjur, men husse fick fatt på honom och då blev det stopp på jakten.
Mycket bra att mina drentar bara tittade på rådjuren och inte blandade sig i drevet.
Vi kan dock summera helgen till att det var en av de trevligaste vi upplevt på länge och hoppas att få återkomma (helst med rådjursren stövare).
Ett varmt tack till värden och värdinnan!