lördag 18 oktober 2008

Min första tjädertupp

Så här kan det gå när man är alltför frikostig med sina jaktberättelser till vänner och bekanta. Min vän Maude Magnusson städade upp i sina gömmor för ett par år sedan och då hittade hon den här teckningen som hon gjort. Den återupplivade givetvis mitt minne av "Min första tjädertupp" i början av 1980-talet.
Alla gånger vet man inte riktigt om skottet tagit bra eller om det måste bli ett eftersök. Vid detta tillfälle visste jag att det blivit en fullträff på tjädertuppen med min fågelstudsare. Tuppen hade suttit på en stortall mitt på det branta hygget och vid träffen så lade den ut sina breda vingar och seglade nedför den markberedda ojämna sluttningen. Inte trodde jag att det skulle bli något problem att hitta den där stora fågeln. När jag leende kom fram till den förmodade nedslagsplatsen, kunde jag inte hitta igen "läckerbiten". Efter en halvtimmes sökande fick jag se mig besegrad, för tillfället, och trumpet återvända till bilen. Gordonsettern hämtades hemma och jag körde tillbaka för att mödosamt ta mig tillbaka till hygget, långt in i jaktmarken. Väl på plats tog det inte lång stund innan settern hade funnit mitt nedlagda byte. Tuppen låg i en djup jordgrop, upp och ned med alla stjärtfjädrar borta, tydligen en störtlandning av allt att döma. Glad i hågen fick jag bära hem den första tjädertuppen i mitt liv, dock något tilltufsad och utan stjärtfjädrar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar