torsdag 30 oktober 2008

Wilda kvinnor & JAQT

På Svenska Jägarförbundets hemsida finns att läsa om kvinnor och jakt.
Titta gärna in där så kan ni också se ett litet inlägg med bilder om mig och min jakt hösten 2008. Jag vill gärna lobba för att fler kvinnor skickar in sina bilder och skriver om sin jakt till Wilda-sidan.
Titta också på Eva-Mias finurliga Wilda-illustrationer som handlar om jakt och som lockar fram många skratt.
Ofta har jag önskat att någon varit med mig med kamera i speciella jaktsituationer, för att dokumentera, men ofta är jag ensam med mina hundar. Min man, mina vänner och andra som är villiga att lyssna på mina jaktberättelser får utförligt höra hur mina jaktdagar utspelat sig. Kul att se att det finns folk med humor och tecknandets gåva som kan beskriva dråpliga/roliga situationer med sin förmåga.
Glädjande nog så håller dottern Ellen på med jägarexamen i åk 9. Det ska bli kul när även mor och dotter kan jaga tillsammans i framtiden.
http://www.jagareforbundet.se/wilda/default.asp

fredag 24 oktober 2008

Teamwork

Teamwork behövs sannerligen när det gäller jakt och det gäller att vara samstämda. Nu är det inte alla gånger det fungerar som exempelvis denna gråmulna höstdagsmorgon.
Jag hade placerat mig en bit nedströms Sävarån för att invänta sjöfågel och med pipa locka den närmare så jag kunde få ett så säker skott som möjligt. Hundarna satt på var sin sida om mig och jag hade min 22 Hornet med mig för det kunde nog bli långa håll. Snart kände jag att det rörde sig nedströms ån och försiktigt sneglande såg jag en gräsand nyfiket komma simmande för att ta sig en titt, på en förmodad kamrat. Bössan vinklades sakta till rätt position och när jag så skulle trycka av, fick jag plötsligt en blöt Gaia-nos och tunga mellan kikarsiktet och mina glasögon. Ja, så var det tillfället över för mer rörelse behövdes inte för att anden skulle ana oråd.
Vi fortsatte vandra uppåt, jag något trumpen, och hundarna sattes i bilen för att jag hört fler änder längre upp och nu ville jag åtminstone få till ett skott utan störande hundnosar. Sakta smög jag i skydd av några täta granar närmare de sju änderna som betade uppströms. Jag hade säkrat skottchanserna med två bössor, både hagel och kula. Väntan blev lång och fötterna blev både kalla och sjöd av "sockerdricka" utemellan. Så fattade jag beslutet att trycka av fågelstudsaren mot en av de närmsta änderna och se vad övriga flocken skulle göra vid smällen. Anden blev kvar och fem fög från mig medan en kom mot mig och då hade jag redan hagelbössan beredd att avfyras. Nu tog jag dock beslutet att låta den flyga vidare och istället koncentrera mig på att få iland den skjutna anden, mängden fågel är inte det jag räknar högst. Eftersom Lystra inte varit med vid skottillfället skulle det kanske bli lite marigt att få henne ut till fågeln. Jag ville dirigera henne till rätt plats och att hon skulle lita på mina direktioner. Visst tog det ett par vändor ut i det kalla vattnet innan hon verkligen förstod att det var över ån och nästan till andra sidan för att hitta fågeln. Med viltet stolt i munnen simmade hon med starka tag in till mig och fick förtroendet att bära den ända till bilen. Nu skulle jag kolla hur skottet tagit och döm om min förvåning när jag skjutit rakt genom huvudet. Ett skott med minsta köttförstöring kan man säga!
Jakten var ett riktigt Teamwork mellan matte och hund.

tisdag 21 oktober 2008

I skogens skafferi

Idag fick bössorna vara hemma men kameran och hundarna fick följa med ut på en promenad i skogen. Mitt sikte stod inställt på ett kantarellställe som jag visste av. Brun trattkantarell tål kyla mycket bra och trots att vi haft enstaka frostnätter så fortsätter de att växa i mossan.
När jag gått en bit upptäckte jag plötsligt några gula kantareller på marken. Det var förvånande för dom är inte vanligt förekommande där jag bor. Nu var det inte så många och jag hann plocka upp dem innan jag kom på att ta en bild. Väl framme på det andra stället så hittade jag ca 2 liter trattkantareller och kom ihåg att ta en bild av de goda som naturen har i sitt skafferi.

söndag 19 oktober 2008

Träning hos Tallmora kennel


Idag hade vi besök av Sebastian med Gordonsettern Zigge. Vi kastade duvor och tränade sittsignal och han var jätteduktig. Sebastian har bra koll på sin hund.
Gaia tyckte det var roligt med en lekkamrat och de sprang lekande runt på gården. Lystra och Zigge fick springa tillsammans på den stora åkern och hon fick nu möta sin överman i hastighet. En och annan "koblaja" hann dom smaka på också, andedräkten lär inte dofta allt för gott i kväll. Kanske får inte Zigge pussa sin matte Anna så mycket då han kommer hem.








lördag 18 oktober 2008

Min första tjädertupp

Så här kan det gå när man är alltför frikostig med sina jaktberättelser till vänner och bekanta. Min vän Maude Magnusson städade upp i sina gömmor för ett par år sedan och då hittade hon den här teckningen som hon gjort. Den återupplivade givetvis mitt minne av "Min första tjädertupp" i början av 1980-talet.
Alla gånger vet man inte riktigt om skottet tagit bra eller om det måste bli ett eftersök. Vid detta tillfälle visste jag att det blivit en fullträff på tjädertuppen med min fågelstudsare. Tuppen hade suttit på en stortall mitt på det branta hygget och vid träffen så lade den ut sina breda vingar och seglade nedför den markberedda ojämna sluttningen. Inte trodde jag att det skulle bli något problem att hitta den där stora fågeln. När jag leende kom fram till den förmodade nedslagsplatsen, kunde jag inte hitta igen "läckerbiten". Efter en halvtimmes sökande fick jag se mig besegrad, för tillfället, och trumpet återvända till bilen. Gordonsettern hämtades hemma och jag körde tillbaka för att mödosamt ta mig tillbaka till hygget, långt in i jaktmarken. Väl på plats tog det inte lång stund innan settern hade funnit mitt nedlagda byte. Tuppen låg i en djup jordgrop, upp och ned med alla stjärtfjädrar borta, tydligen en störtlandning av allt att döma. Glad i hågen fick jag bära hem den första tjädertuppen i mitt liv, dock något tilltufsad och utan stjärtfjädrar.

måndag 13 oktober 2008

Kennelförsäkring blir billigare

Vill tipsa om ett litet "smultron" till de som inte vet eller har tänkt efter ordentligt när det gäller hundförsäkringar. Med tre hundar blir det rätt så kostbart med försäkringar för alla, som man naturligtvis vill ha, om oturen skulle vara framme. Jag kom på att fråga mitt försäkringsbolag om kennelförsäkring istället och det blev en hel del billigare i årskostnad för mig. Nu är jag glad över att jag bestämde mig att teckna ett kennelnamn, trots att det kostade en slant, det finns en hel del fördelar med det.

VÄKK Sundsvall 2008-10-12

Gaia, 11 månader, fick fin kritik av Ove Germundsson, Ck och BIM.Lystra, 23 månader, fick också fin kritik av domaren och blev nr 2 av tikarna samt fick Ck och CACIB.
Eftersom det var 4 hundar från fan´t Suydevelts kennel deltog vi också i Uppfödargrupp 1 HP, gruppen fick då visa sig i stora ringen.
Doortje fick ett förstapris, Rinus BIR, Lystra CACIB, Gaia BIM och Uppfödargrupp 1 HP.
Ellen (min dotter) som fotograferat hela dagen fick rycka in och vara handler för första gången. Ett stort tack till domaren som fick henne att känna sig välkommen in i ringen med Gaia.

Sundsvalls Tidning gjorde även ett inslag för deras webb-tv där jag och hundarna var med. Ta en titt här för att se inslaget.

onsdag 8 oktober 2008

Två plus fyra lika med en!

En klar kall morgon, två Hamiltonstövare och fyra passare, det måste bara betyda utdelning på harjakten idag. Hundförarna, Martin och Bert-Ola gick på var sitt håll om Fäboliden för att släppa hundarna och jag fick tillfälle att bekanta mig med Evert som var en inbiten harjägare. Han hade gjort upp eld som värmde skönt i den frostiga morgonkylan. Det skulle ta ännu ett tag innan solen hunnit fram till passet för att värma så vi hade gott om tid att småprata och dricka kaffe.När frosten hade börjat tina fick båda hundarna upp var sin hare, nästan samtidigt, nu blev det spännande. Evert lämnade mig vid eldpasset och gick till ett pass längre bort. Hunden hördes allt närmare och snart såg jag haren skymta mellan träden i riktning mot Evert och inte långt efter kom Chippe med fina skall. Rocky hade fått tapp och tystnat, husse kollade tassarna och han fick avsluta sitt fortsatta sök. Chippe fick också tapp där haren kommit ut på grusvägen men efter ihärdigt sökande kom haren på fötter igen. Snart hade jag haren vid eldpasset och efter välriktat skott plockades kameran fram för att ta kort på haren och hunden som snart skulle komma fram. Chippe brydde sig emellertid inte om den döda haren på vägen utan undrade varför spåret inte fortsatte!?
Evert den vane harjägaren, Lisa den glada skytten, Bert-Ola den nöjde hundägaren, Chippe som motionerat mest, Martin bakom kameran och Rocky i bilen.


tisdag 7 oktober 2008

Mor och son på jakt

Eftersom Tommy kom hem tidigare från skolan idag så åkte vi ut och jagade på eftermiddagen. Det är riktigt roligt att få umgås på ett sådant sätt med sonen som snart är 18 år. Han tog sin jägarexamen på ett konfirmationsläger och förhoppningsvis blir han en jägare som för familjetraditionen vidare.
Vi stötte på några orrar men ingen fick vi med oss hem. Det är ju bra att vet att de finns i skogen i alla fall och kanske hamnar en i säcken nästa gång vi går ut.

söndag 5 oktober 2008

Planer på parning jan/feb 2009


















Foto: Klaas Kanis
Hane: Ej bestämd i dagsläget.
Tik: Blystra fan´t Suydevelt född i Holland/Nederländerna 2006-11-02.
HD: B vänster, A höger
Öga: UA
Resultat:
Sundsvall 071006, domare Wellens Wim, JUNKL: 1, JUNKK: 1, BTKL: 1.
Kongsvinger Norge 071007, domare Lang Christen, CERT.
Stockholm WDS 2008, domare Assenmacher-Feyel H, UKL: Excellent, UKK: 1.

Far: Vdhch, WW -06 -08, PLW -06, EuW -05 -06 -07, Bdsg -05 -06, NLCh Sjef fan´t Suydevelt
Mor: WW -08, Montys Hanna fan´t Suydevelt

onsdag 1 oktober 2008

Lövfallet

Hösten har kommit och vi har kalla nätter med sval frisk luft på dagarna. Löven som skiftat så grannt i skogarna har börjat bilda vackra färgade mattor på marken. Fåglarna och andra djur är nervösa den här tiden på året för allt verkar röra på sig i skog och mark. Jag upphör aldrig att förundras över alla dofter som passerar mitt luktsinne när jag är ute i skogen. Den doft som jag gillar bäst är den som finns vid myrarna, blandad med skvattramdoft. Fast jag inte gillar avverkningen på jaktmarken så njuter jag även av doften från nyhugget talltimmer.