tisdag 2 september 2008

Lyckat skytte och apportering

Söndagens jakt fick mig att dra mina mungipor i ett stort leende. Egentligen skulle vi leta reda på tjädertuppen som höll sig bredvid ån. Nu blev både jag och Lystra lite villrådiga när vi hörde flera gräsänder beta nere vid ån. Av plaskandet och smackandet var det nog många och kanske var de tillräckligt högljudda så jag skulle kunna åla mig närmare ån i skydd av den låga vegetationen och vassen.
Lystra blev bunden i ett träd för att inte störa min förflyttning ned mot ån. Hon började gny och snart hördes hon ljudligt.....det blev reträtt för någon minut och hunden fick brysk tillsägelse om att vara tyst. Ja inte trodde jag det skulle hjälpa men faktiskt blev hon tyst som en mus.
Så började jag min försiktiga färd mot änderna igen som inte verkat ha blivit störda. Någon som inte upplevt hur det är att smyga iväg genom dvärgvide, torra kvistar och blötmyr kan nog inte riktigt föreställa sig hur svårt det är att vara tyst. Nu klarade jag det genom att änderna var så många och tydligen mycket hungriga. Sakta reste jag mig upp bakom en tallstam och sköt en av dem som låg i vattnet och sen en på vingar, den första fick jag skicka ett skott till på för det hade inte tagit så bra.
Lystra hämtades och vi gick lugnt till åkanten och hon visades på fåglarna. Ivrigt satte hon iväg och apporterade snyggt mina gräsänder. Vilken lyckad jakt för oss.......och stortuppen lever vidare.....imorgon kanske vi går och letar den igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar