onsdag 10 september 2008

Ibland stämmer allt, två igen!

Min man jagar älg med sitt jaktlag och jag jagar småvilt med mina hundar på samma område. Den här dagen gick jag bara med unghunden och efter att ha stött tre skogsfåglar så står hon plötsligt för något i en enbuske. Jag gör mig beredd med bössan och så vänder hon sig om och stöter upp en tjäderhöna som ligger bakom henne......snabbt skott och jag vingklipper fågeln som faller ned och springer runt för att gömma sig. Jag kommenderar ett skarpt NEJ till Gaia och springer själv till fågeln för snabb avlivning. Vilken lycka att få fälla första fågeln över Gaia som bara är drygt 10 månader gammal. Hon tog dock allt med ro medan matte hoppade av glädje.
Dagen efter fick jag även skjuta en tjäderhöna över Lystra som stod fint för sin fågel. Den tjäderhönan blev lite för nervös och lyfte innan hunden hann stöta upp den. Jag sköt och hörde hur den föll ned på marken ett stycke bort. Lystra sökte igenom platsen där hönan legat och jag lockade till mig henne och skickade ut henne på sök. Själv gick jag direkt till platsen där hönan landat och väntade på hunden. När hon kom passade jag på att blåsa sittsignal och hon satte sig 10 meter från mig....så lockade jag igen och blåste sitt 2 meter från hönan och hon satte sig och såg lite förvånat på både mig och den vackra fågeln. Trots den extra tyngden blev det lätt att gå blötmyren tillbaka till bilen. Ibland stämmer allt och jag är så glad över mina två drentsar som förgyller mitt liv.

1 kommentar:

  1. Det är en speciell känsla att få skjuta för sin egen hund... ;)

    SvaraRadera