onsdag 31 december 2008

Vissa säger att jag är helt tokig!

.....medan andra är lite avundsjuka. Men jag är inte den enda djurägare som åker långt för en parning. Min far hör till dem som tycker att det finns andra hundar och på närmare håll. Min kompis bl.a är avundsjuk eftersom min man ska åka med mig till Holland och hennes man ifrågasätter en resa till IKEA i Haparanda (dom bor i Sorsele). Men jag är inte värst för min kompis systerdotter ska till USA och para sin tik och åker på en rekognationsresa innan den verkliga resan med tiken senare i vår.
Varför åker man då så långt för att para en tik:
1. Drentsche Patrijshond är en liten ras i Sverige och det finns få hanhundar att välja mellan.
2. Rasen kan utvecklas bättre i Norden med en bredare avelsbas på avkommor som föds här.
3. Jag får bästa möjliga hjälp av de som hållit på i över 30 år med att bevara rasen.
4. Livet är ett äventyr och resan befrämjar livslusten.
5. Jag får mysa med min man på nya ställen.
6. Vi får träffa de nya vänner som vi fått i Holland.
7. När jag blir gammal kan jag berätta för barnbarn hur tokig jag var fast jag var riktigt vuxen.

Nummer sju är nog mest för att sätta barnen lite på plats. Det är ungefär som när de frågade varför i hela fridens namn jag köpte en så dyr snöskoter som man bara kan använda några månader om år. Mitt svar kom snabbt:
- Jag älskar att köra skoter och ta mig ut djupt in i skogen och på våren/sommaren kan jag använda den som solstol på gräsmattan eftersom den har dubbeldyna!

Man blir så uppfinningsrik när man har många barn. Jag bara är sån´.

lördag 27 december 2008

Bra balans, då är det roligt!

Återigen en härlig dag med rätt temperatur för en skidtur med hundarna. Idag tog vi en längre tur för Gaia har blivit van att springa i selen bredvid Lystra. Visst vill hon leka lite ibland och försöker hänga Lystra i halsskinnet men det gillas inte av Lystra. Ingen vurpa blev det för min del heller idag och det är jag glad för, min balans förbättras efter varje tur.
Vi såg spår i snön av älg, räv, lodjur, järpe, hare och en stor tjädertupp som spatserat från skogen över vägen. Tjäderspår, då blev det naturligtvis tvärstopp för att hundarna tyckte det luktade så himla gott. På vägen tillbaka lyfte troligen samma tjädertupp från en tall och flög in på vägen framför oss. Det var mäkta imponerande att se den stora tuppen flyga och sedan vika in i skogen igen för att hitta ett nytt "natträd". Hundarna blev exalterade av både doft och synintryck av den stora skogsfågeln.
Nattens rävvak gav ingen annan utdelning än att jag blev väldigt trött. Jo, jag tränade ju sittupps i takt med den fina musiken från radion vi har i kojan. Magmuskler är ju alltid bra att träna när man inte kan göra annat.

fredag 26 december 2008

Nu har räven hittat åteln

Inatt var första gången i vinter som räven varit framme på åteln. Troligen har det funnits tillräckligt med mat i skogen, kanske någon död älg som nu är uppäten. Det är också ont om smågnagare så räven kommer närmare husen för att leta mat.
Bilden är från i våras och visar förra vinterns rävjakt som jag berättat om i ett tidigare inlägg. Det är min far Elon som skjutit alla, utom en som min man fick ett skott på.
Eftersom min far har ett svullet knä i dagsläget kanske jag får möjlighet att sitta på vak inatt. Att klättra upp för en stege med stelt knä tycker jag inte är så vettigt och sedan nedför, det är nog värre. Jag tycker det är så spännande med vakjakt och förra vintern hade jag ju ingen tur med mina vaknätter. Förhoppningsvis kanske min fortsatta tur med jakten sitter i och jag får fälla någon listig räv.

onsdag 24 december 2008

Trevligt besök i liten förpackning


Dagen före julafton är som bekant en av de pirrigaste dagarna för barnen på hela året. Hos oss var nästan hela familjen med barn och barnbarn samlade. Kakor och bröd hade bakats, skinkan skjutits in i ugnen och även baconjärparna hade tillagats, som Lars hade begärt till julbordet. Mellan dessa bestyr hade det rullats chokladbollar (negerbollar säger jag fortfarande) och lagats lunch och middag för utfodring till alla hungriga. Sista svängen var gjord till affären, hoppas jag, och barnbarnen hade badats och hundarna var uttröttade av alla nya rutiner och goda dofter från köket.
Så ringer en ärtig ung tjej och meddelar att hon gärna vill komma på visit under kvällen. Naturligtvis får hon komma och hälsa på för det är bara roligt. Kaffe kokas och nybakta kakor finns att bjuda på. Vi har en mycket trevlig pratstund vid köksbordet om hundar och andra intressanta frågor om livet i allmänhet. Den tjejen lockar oss till många glada skratt med sitt generösa sätt att bjuda på sig själv. När hon ska åka kommer jag äntligen ihåg att ta fram kameran för att fota henne och Dvärg Pinchern Tyr, han är 5 månader och en otroligt söt krabat. Vi önskar Erika lycka och glädje med Tyr nästa år och framgent. Vi hoppas även att hon vill komma på besök hos oss fler gånger och sprida lite munterhet.

måndag 22 december 2008

I väntan på ny skidtur!

Bäst att kolla om någon kommer efter vägen. Vi är lite trötta nu efter att ha dragit matte flera km på hennes skidor. Det är jag Lystra som sitter till vänster och Gaia till höger.
Jag måste säga att Gaia var riktigt duktig att dra i selen fast hon är nybörjare. Själv är jag jätteduktig och den rätta tekniken sitter nog i min kropp. Matte verkar så mycket lättare att dra i år. Hon verkar inte mindre men kanske hon tycker det är roligare i år, hon skriker och låter så konstigt, speciellt i utförsbackarna. Inte förstår jag vad hon vill, när hon låter så där, men vi sprang då allt vi kunde för det var ju jättekul.
Nästa gång ska jag kolla vad hon vill med dom där ljuden. Kanske vill hon vi ska springa ännu fortare!

torsdag 18 december 2008

Skönt med elavbrott - om man har ett elverk!


Som ni ser så är det en hel del snö på skogens träd. Om man då tänker sig att det börjar regna så inser man snabbt att tyngden får träden att krokna. Finns det då elledningar i luften så förstår man att det blir problem - elavbrott! Ingen har väl undgått att många här i norr blev utan el och vi klarade oss relativt lindrigt undan. För oss blev det 13 timmars avbrott, men med ett litet elverk höll vi värmen i huset igång i alla fall. Barnen var väl de som blev mest irriterade för det fanns inget att göra i skenet från ficklampor och stearinljus. Deras "nödvändiga" apparater fungerar ju inte utan el.
Sonen som nyss har fått körkort tog bilen och åkte till kompisar i Vindeln. Dottern gick och suckade och undrade varför vi inte hade något gott att grilla i öppna spisen där vi gjort en mysig brasa.
-Ja, du kan ju alltid ta järpen och grilla i folie på elden, till efterrätt finns ju äpplen med socker och kanel tillagad på samma sätt, sa jag.
Järpen togs upp och hon skar ut bröstbitar, tillsammans med låren tillagades de i folie över den öppna elden. Äpplena lagades till i ett eget knyte och avnjöts efter järpen.
Vi hade så mysigt dottern och jag, inte tycker jag det är så tråkigt med elavbrott lite då och då.

torsdag 11 december 2008

Stussberget

Idag blev det en härlig promenad med mina drentar. Jag parkerade bilen nedanför Stussberget och gick den oplogade vägen upp till toppen. Det är en otroligt vacker vy därifrån och man ser långt åt alla håll. Hundarna sprang så nysnön yrde runt dem.
Uppe på berget blev jag lite nervös för det är ganska brant åt alla håll. Gaia skulle sin vana trogen hasa sig på mage nedför och jag fick stoppa henne flera gånger. Okej, hundar ska väl också ha någon slags självbevarelsedrift men branta stup och snö är ingen bra kombination med ystriga hundar. Nu gick det bra i alla fall och vi tog oss ned utan några värre incidenter.
Jag såg också flera harspår och det skulle varit intressant att släppa Rocky där men då är väg 363 på en sida och järnvägen på andra sidan, ingen bra kombination för en drivande hund. Martin tyckte däremot att jag kunde vara hund, följa spåret och skälla någon gång då och då. Han skulle själv sitta på pass uppe på berget med bössa och fikasäcken!
Kul tanke måste jag tillstå, men inte före jul, kanske efter alla helger när man vill bli av med maten som lagt sig runt midjan. Att trava upp och nedför det berget i djupsnö lär nog vara en utomordentligt bra fettförbränning. Vi får väl kolla vem som ökat mest i vikt till nyår och då bestämma vem som ska vara hund och vem som ska passa.
Om det finns någon frivillig till hundjobbet får ni gärna höra av er via mail eller telefon.
OBS! Ingen ersättning utgår och vi tar inte betalt för träningspasset heller.

onsdag 3 december 2008

Härligt med en skotertur!

Äntligen vinter i Svartberget och skotern får komma fram och luftas. Rosso, Kleiner Münsterländern, gillar att åka med när han kommer på besök. Drentarna gillar bättre att springa bredvid och än så länge det inte så djup snö.
Jag hoppas att det får fortsätta att vara minusgrader så inte snön blir vass för hundarnas tassar. Vädret på Tv:n lovar möjligen snöblandat regn häruppe, förhoppningsvis är vi tillräckligt långt in i landet för att inte drabbas.

lördag 29 november 2008

Jag kan väl också få ha kul i snön!

Först sätter man sig i snön, gärna med overall.


Sen lägger man sig ned och viftar med armar och ben.





Så sätter man sig upp och avlägsnar sig försiktigt.






Vips så finns där en snöängel som får förgylla 1:a advent.

torsdag 27 november 2008

Dagens motion av hundar och harar.

Idag har vi varit på harjakt, jag, min sambo Martin och hans arbetskamrat samt yngste sonen. Vi var inte ensamma på området och snart ekade tre hundars skall runt berget. Jag gjorde en brasa på "bästa passet" och satte mig för att invänta någon jösse, men ingen kom, jag började bara frysa. Till slut gav jag upp och packade ihop fikasäcken och gick till bilen för att byta pass. Hundarna Rocky och Chippe hade drivit var sin hare och tyvärr hade hararna sprungit mot varandra och korsat sina spår. Nu blev det riktigt kivigt för hundarna att reda ut spåren.
Alla tre karlarna hade fått se hare men inte jag så det var nog på tiden jag bytte pass för dreven fortsatte nedanför berget i snårskogen. Ja, där var det inte lätt att passa av, harar och hundar kröp genom den täta skogen och passerade blixtsnabbt de små gläntorna.
Bert-Ola kopplade tillslut sin Chippe för att avbryta medan Rocky fortsatte sitt jobb. På väg till bilen fick vi syn på nya harspår, nattens hartraj. Chippe släpptes och snart var ett nytt drev i full gång. Både Martin och Tommy fick se haren men det var för långt att skjuta. Jag och Bert-Ola stod på pass efter skogsvägen och snart hade jag haren rakt framför mig. Den kom helt ljudlöst på den mjuka nysnön genom ungskogen. Den stannade till, jag lyfte bössan och sköt. Nu låg den där, som nummer två för mig i höst, och så var det bara att invänta Chippen som naturligtvis behövde få slutföra sitt drev för att få sig en smakbit. Både hund och husse var mycket glada men gladast var nog jag. Nja, det hade varit ännu bättre om Tommy fått skjuta den förståss. Barnens glädje är ju föräldrars glädje också, det hade jag så väl unnat honom. Vi ska ut fler gånger i vinter och då kanske det blir hans tur att fälla bytet.
Rocky jobbade bra med sitt drev men det mörknade så fort och det blev till att koppla upp honom för att åka hem. Rocky blev utan hare den här gången också men det gråter vi inte för, det kommer fler jaktdagar.

måndag 24 november 2008

Snöoväder och tonåringarna är glada!

Nu dalar snön ned och täcker den frusna marken.
Tonåringarna i huset har väntat på snö för då kan de snart plocka fram sina brädor och åka i backen. Jag blir också gladare för med ens blir naturen så mycket ljusare och det går bättre att gå tyst i skogen. En aning mera snö och då kommer Tegsnässkidorna fram och jag kan ta en tur med påselade hundar. Det ska bli intressant att se hur Gaia fungerar som draghund, Lystra fungerade utmärkt i våras och drog mig fint efter skoterspåren. Jag gillar verkligen när jag kan ta mig långt in i skogen, sitta vid en liten brasa, dricka kaffe och grilla korv.

onsdag 19 november 2008

Snart kommer snön!

Ja, visst har vi redan lite snö men inte är det mycket, ca 3 cm. På vissa ställen bildas det så här vackra iskristaller på trädens kvistar och det ser så mjukt och fluffigt ut. Så värst skönt är det inte när man ska tränga sig igenom slyet och det rasar ned mellan krage och hals. Hundarna däremot verkar gilla läget och springer så den lilla snö som finns yr kring benen och rasar från buskar och snår. Snön dämpar också ljuden och man hör bara något enstaka knäpp från kvistar som bryts vid deras framfart.
Vid första snön brukar skogens vilda djur bli lite försiktiga och jag såg inte många spår på promenaden idag. Däremot skrämde vi upp några fåglar som lättade i den täta granskogen där hundarna rasade fram.
Gaia är fortfarande lite barnslig och vill inte släppa sin "storasyster", hon hänger gärna efter henne och hundarna får därför springa en och en den mesta tiden. Det lyser lycka och glädje runt dem båda när de rasar runt i skogen. Själv går jag i en lugnare takt för jag vill inte att mina glasögon ska imma igen. Långpromenader är härliga!

söndag 16 november 2008

Rätt klädd som kvinna!

En rolig jakt-historia kommer upp i mitt minne då jag får denna fråga i ett mail:
-Måste jag skaffa rakborste om jag som kvinna börjar jaga?

Förra hösten så låg jag på altanen i sommarstugan och solade i min röda bikini. Det var två dagar före fågeljakten och allehanda tillbehör fanns på plats inför dagen D = 25 augusti. Vi har jaktmarkerna runt vår stuga och jag ville vara väl förberedd.
Läs-lektyren vid solbadandet var jakt-tidningar och tidningar med jakt-tillbehör/kläder. Jag letade efter någon som sålde lite kvinnligare jakt-kläder och jag var en aning sur över att inte hitta det. Bara för att jag som kvinna jagar behöver jag ju inte se ut som en "gubbe" med jaktkläder på.
Jag reste mig upp för att hitta en bekvämare ställning och sneglade ned till stranden....vad får jag se om inte en mink som simmade nära land. Mink, det är ju jaktbart vilt just nu! Snabbt sparang jag in i stugan och greppade tag i min hagelbössa, tog fyra patroner som låg utspridda på bordet (hade plockat dom ur bältet som blötlagts för att det var aningen för stort för patronerna). Jaktinstinkten hade nu tagit över, rätt klädd eller inte!
Lystra, min Drentsche Patrijshond som var tio månader, följde glatt vid min sida för att se vad som var på gång. Medan jag sprang ut från stugan barfota och nedför skogsstigen till stranden laddade jag bössan ......vad skulle jag göra av de två reservskotten då!?.....in med dom i BH:n!!!
Vattnet sprutade runt fötterna på både mig och hunden när vi sprang ut i den grunda viken mot minken som givetvis anat oråd och snabbade sig till andra sidan. Först ett skott och minken försvann under ytan.....den kom upp igen och skott nr två följde. Jag behövde inga fler skott och så berömde jag min drent över att hon fortfarande stod vid min sida.
När jag tittade ut över sjön fick jag se en roddbåt med folk i.....dom hade suttit och fiskat....och tittade nu alla åt mitt håll. De var ju på behörigt avstånd för haglet, men nog hade dom sett en kvinna i röd bikini och med hund, rusa ut i viken och skjuta i vattnet med hagelbössa. Mitt ansikte färgades med ens till samma kulör som min bikini!

fredag 14 november 2008

Jag kan "se" med mina fötter!

Härom kvällen hade vi ett fantastiskt månljus. Min mor (född 1939) ringde och frågade om vi skulle gå upp till ett berg bredvid där vi bor för att titta på omgivningarna i månskenet. Eftersom jag just skulle till att äta middag sa hon att jag skulle komma när jag var klar och vi skulle träffas uppe på berget.
Jag klädde mig och tog pannlampan att lysa med när jag gick efter traktorspåren. Det var riktigt mörkt och månen hade inte kommit upp så högt att den lyste ned mellan träden. Snart var jag ute på hygget där det var lite ljusare. Jag spanade efter min mor och hennes lampa. Vissla, hennes hund började skälla och mina hundar visade genast riktningen. När jag var framme vid henne frågade jag om hon inte hade en lampa med sig?
-Nä, det behövs inte för jag ser ju med fötterna där jag går.
Vad svarar man på det!?
Jag kunde ju inte vara sämre än henne och stoppade min lampa i fickan. Vi gick uppåt en bit efter hygget och hittade en bra plats att skåda ut över det månljusa landskapet. Dimman låg stilla i dalarna och stjärnorna tindrade på himlen runt månen.
En liten brasa fick fart, för att förstärka det mysiga. Hundarna sprang runt och nosade på kvällsdofter i höstskogen medan vi dryftade livets meningar.
Vi gick efter hyggeskanten på vägen hem och kände oss som två (kortbenta) älgkor försiktigt smygande genom den mörka natten. Vissa kanske skulle kalla oss tokiga men det är otroligt livsbejakande att uppleva saker som detta.
Jag kan också se med mina fötter i mörka natten, det har min snart 70-åriga mor lärt mig!

onsdag 12 november 2008

Utstilling i Orkdal, Norge

Att åka från Svartberget och till Norge, över Åre och Storlien, den här tiden på året kan vara ett vanskligt äventyr men det gick bra. Det kunde ha varit snöstorm men nu var det barmark hela vägen, både dit och hem. Vi tog in på Fannarheimir i Fannrem och hundarna var tvugna att ligga i buren hela tiden på rummet. Åhhhhh så tråkigt det var, det syns nog på dem! Så här kan man visa sig för matte men inte i ringen, då blir det nog utvisning!
På utställningen dömde en holländare som hette Rony Doedijns. Han gav de båda tikarna 1 i Kval. och 1 i Konk. Gaia, unghunden, fick dessutom ett HP i sin klass.
Vi fick dessutom stifta bekantskap med ett par som skulle åka till Holland och hämta en drentvalp. Jag hade meddelat dem att vi skulle till Orkdal på utställning och de kunde komma och hälsa på våra hundar om de ville. Det är så trevligt att träffa andra som har intresse för rasen. Jag hoppas verkligen att de blir nöjda med sitt val av ras, lika nöjda som vår familj är.




måndag 10 november 2008

Valpar till våren får vi hoppas!

Floris Phébe Van Groevenbeek Nljch. Waj07 Wa07








Här är den hanhund som planeras bli far till Lystras valpar.
Hane: Floris Phoébe Van Groevenbeek född i Holland/Nederländerna 2006-12-08.
HD: A Öga: Ua
Far: Kamp, Horus Meike V Groevenbeek, HD A
Mor: Kamp, Phébe Babien V Groevenbeek, HD A
Blystra fan´t Suydevelt, blivande mor







Tik: Blystra fan´t Suydevelt född i Holland/Nederländerna 2006-11-02.
HD: B vänster, A höger Öga: Ua
Resultat: Sundsvall 071006, domare Wellens Wim, JUNKL: 1, JUNKK: 1, BTKL: 1.KongsvingerNorge 071007, domare Lang Christen, CERT.Stockholm WDS 2008, domare AssenmacherFeyel H, UKL: Excellent, UKK: 1. Fannrem/Orkanger 2008-11-07, domare Rony Doedijns, Kval 1, Konk 1.
Far: Vdhch, WW -06 -08, PLW -06, EuW -05 -06 -07, Bdsg -05 -06, NLCh Sjef fan´t Suydevelt
Mor: WW -08, Montys Hanna fan´t Suydevelt

tisdag 4 november 2008

Näsudden Spa- och Jaktcamp

Egentligen är det bara till för utvalda att få tillbringa en helg på detta trevliga ställe. Jag hör till dessa eftersom det är min syster Magdalena som bor där tillsammans med sin sambo Allan. De hade inbjudit mig och min sambo att komma med våra tre hundar och jaga denna helg. Min syster jagar inte men hon lagar såååå god mat. Hennes hund, en Golden retriver, heter Vilma och hon blev glad över nya lekkamrater.Allan tog ledigt från älgjakten för att visa jaktmarkerna och jaga hare med oss och vår stövare. Hans gråhund Lukas fick också ledig helg men det var inte hunden så nöjd över. Lördagen var solig men en aning kylslagen och det nöp rejält i kinderna medan vi väntade på att Rocky skulle få upp en hare. Han hade först ett kort drev men fick tapp när haren passerade vägen och försvann - ja, nånstans´? Han fortsatte sitt sök och vi gick oss varma över de nya markerna. När vi nästan gett upp så gick Martin rakt på en hare som skuttade upp, helt vit och med snabba språng iväg. Rocky drev ett par vändor runt Lappberget men fick tapp igen. Nu önskar jag att det blir lite snö så man kan hjälpa honom att hålla reda på haren.
En aning frusna vände vi tillbaka till "campen", där väntade en god middag och en sprakande brasa som värmde. Efter maten bjöds vi på bastubad och ett härligt bubbelbad med tillbehör.
Lördagens jakt började lite senare än vi tänkt men snart hade Rocky igång ett drev. Jag stod mitt inne i skogen med mina drentar utan koppel. Drevet kom rakt emot mig och jag var beredd att skjuta, innan hundarna skulle se haren. Plötsligt dök två rådjur upp inom 20 meter, de tvärstannade och tittade över slyet på mig och drentarna. Vi stirrade på varandra några sekunder och de tänkte först vända tillbaka men skallet från Rocky gjorde att de kastade i sida och försvann. SHIT! Nu skulle jag minsann ta fast honom och tala om på skarpen att rådjur är inget han ska ägna sig åt. Men, inte fick jag tag på honom, han bara rundade mig och jag sprang efter, han fintade mig flera gånger och ringade större och större. Jag fick faktiskt ge upp och luta mig mot en tall, flåsande och högröd av irritation. Både Lystra och Gaia hade glatt följt efter mig i jakten på stövaren och stod nu och undrade varför jag slutade skrika och bara stod stilla. Tur man inte har ett filmteam som följer jakten en sån´ här gång!
Inte bra att Rocky driver rådjur, men husse fick fatt på honom och då blev det stopp på jakten.
Mycket bra att mina drentar bara tittade på rådjuren och inte blandade sig i drevet.
Vi kan dock summera helgen till att det var en av de trevligaste vi upplevt på länge och hoppas att få återkomma (helst med rådjursren stövare).
Ett varmt tack till värden och värdinnan!

torsdag 30 oktober 2008

Wilda kvinnor & JAQT

På Svenska Jägarförbundets hemsida finns att läsa om kvinnor och jakt.
Titta gärna in där så kan ni också se ett litet inlägg med bilder om mig och min jakt hösten 2008. Jag vill gärna lobba för att fler kvinnor skickar in sina bilder och skriver om sin jakt till Wilda-sidan.
Titta också på Eva-Mias finurliga Wilda-illustrationer som handlar om jakt och som lockar fram många skratt.
Ofta har jag önskat att någon varit med mig med kamera i speciella jaktsituationer, för att dokumentera, men ofta är jag ensam med mina hundar. Min man, mina vänner och andra som är villiga att lyssna på mina jaktberättelser får utförligt höra hur mina jaktdagar utspelat sig. Kul att se att det finns folk med humor och tecknandets gåva som kan beskriva dråpliga/roliga situationer med sin förmåga.
Glädjande nog så håller dottern Ellen på med jägarexamen i åk 9. Det ska bli kul när även mor och dotter kan jaga tillsammans i framtiden.
http://www.jagareforbundet.se/wilda/default.asp

fredag 24 oktober 2008

Teamwork

Teamwork behövs sannerligen när det gäller jakt och det gäller att vara samstämda. Nu är det inte alla gånger det fungerar som exempelvis denna gråmulna höstdagsmorgon.
Jag hade placerat mig en bit nedströms Sävarån för att invänta sjöfågel och med pipa locka den närmare så jag kunde få ett så säker skott som möjligt. Hundarna satt på var sin sida om mig och jag hade min 22 Hornet med mig för det kunde nog bli långa håll. Snart kände jag att det rörde sig nedströms ån och försiktigt sneglande såg jag en gräsand nyfiket komma simmande för att ta sig en titt, på en förmodad kamrat. Bössan vinklades sakta till rätt position och när jag så skulle trycka av, fick jag plötsligt en blöt Gaia-nos och tunga mellan kikarsiktet och mina glasögon. Ja, så var det tillfället över för mer rörelse behövdes inte för att anden skulle ana oråd.
Vi fortsatte vandra uppåt, jag något trumpen, och hundarna sattes i bilen för att jag hört fler änder längre upp och nu ville jag åtminstone få till ett skott utan störande hundnosar. Sakta smög jag i skydd av några täta granar närmare de sju änderna som betade uppströms. Jag hade säkrat skottchanserna med två bössor, både hagel och kula. Väntan blev lång och fötterna blev både kalla och sjöd av "sockerdricka" utemellan. Så fattade jag beslutet att trycka av fågelstudsaren mot en av de närmsta änderna och se vad övriga flocken skulle göra vid smällen. Anden blev kvar och fem fög från mig medan en kom mot mig och då hade jag redan hagelbössan beredd att avfyras. Nu tog jag dock beslutet att låta den flyga vidare och istället koncentrera mig på att få iland den skjutna anden, mängden fågel är inte det jag räknar högst. Eftersom Lystra inte varit med vid skottillfället skulle det kanske bli lite marigt att få henne ut till fågeln. Jag ville dirigera henne till rätt plats och att hon skulle lita på mina direktioner. Visst tog det ett par vändor ut i det kalla vattnet innan hon verkligen förstod att det var över ån och nästan till andra sidan för att hitta fågeln. Med viltet stolt i munnen simmade hon med starka tag in till mig och fick förtroendet att bära den ända till bilen. Nu skulle jag kolla hur skottet tagit och döm om min förvåning när jag skjutit rakt genom huvudet. Ett skott med minsta köttförstöring kan man säga!
Jakten var ett riktigt Teamwork mellan matte och hund.

tisdag 21 oktober 2008

I skogens skafferi

Idag fick bössorna vara hemma men kameran och hundarna fick följa med ut på en promenad i skogen. Mitt sikte stod inställt på ett kantarellställe som jag visste av. Brun trattkantarell tål kyla mycket bra och trots att vi haft enstaka frostnätter så fortsätter de att växa i mossan.
När jag gått en bit upptäckte jag plötsligt några gula kantareller på marken. Det var förvånande för dom är inte vanligt förekommande där jag bor. Nu var det inte så många och jag hann plocka upp dem innan jag kom på att ta en bild. Väl framme på det andra stället så hittade jag ca 2 liter trattkantareller och kom ihåg att ta en bild av de goda som naturen har i sitt skafferi.

söndag 19 oktober 2008

Träning hos Tallmora kennel


Idag hade vi besök av Sebastian med Gordonsettern Zigge. Vi kastade duvor och tränade sittsignal och han var jätteduktig. Sebastian har bra koll på sin hund.
Gaia tyckte det var roligt med en lekkamrat och de sprang lekande runt på gården. Lystra och Zigge fick springa tillsammans på den stora åkern och hon fick nu möta sin överman i hastighet. En och annan "koblaja" hann dom smaka på också, andedräkten lär inte dofta allt för gott i kväll. Kanske får inte Zigge pussa sin matte Anna så mycket då han kommer hem.








lördag 18 oktober 2008

Min första tjädertupp

Så här kan det gå när man är alltför frikostig med sina jaktberättelser till vänner och bekanta. Min vän Maude Magnusson städade upp i sina gömmor för ett par år sedan och då hittade hon den här teckningen som hon gjort. Den återupplivade givetvis mitt minne av "Min första tjädertupp" i början av 1980-talet.
Alla gånger vet man inte riktigt om skottet tagit bra eller om det måste bli ett eftersök. Vid detta tillfälle visste jag att det blivit en fullträff på tjädertuppen med min fågelstudsare. Tuppen hade suttit på en stortall mitt på det branta hygget och vid träffen så lade den ut sina breda vingar och seglade nedför den markberedda ojämna sluttningen. Inte trodde jag att det skulle bli något problem att hitta den där stora fågeln. När jag leende kom fram till den förmodade nedslagsplatsen, kunde jag inte hitta igen "läckerbiten". Efter en halvtimmes sökande fick jag se mig besegrad, för tillfället, och trumpet återvända till bilen. Gordonsettern hämtades hemma och jag körde tillbaka för att mödosamt ta mig tillbaka till hygget, långt in i jaktmarken. Väl på plats tog det inte lång stund innan settern hade funnit mitt nedlagda byte. Tuppen låg i en djup jordgrop, upp och ned med alla stjärtfjädrar borta, tydligen en störtlandning av allt att döma. Glad i hågen fick jag bära hem den första tjädertuppen i mitt liv, dock något tilltufsad och utan stjärtfjädrar.

måndag 13 oktober 2008

Kennelförsäkring blir billigare

Vill tipsa om ett litet "smultron" till de som inte vet eller har tänkt efter ordentligt när det gäller hundförsäkringar. Med tre hundar blir det rätt så kostbart med försäkringar för alla, som man naturligtvis vill ha, om oturen skulle vara framme. Jag kom på att fråga mitt försäkringsbolag om kennelförsäkring istället och det blev en hel del billigare i årskostnad för mig. Nu är jag glad över att jag bestämde mig att teckna ett kennelnamn, trots att det kostade en slant, det finns en hel del fördelar med det.

VÄKK Sundsvall 2008-10-12

Gaia, 11 månader, fick fin kritik av Ove Germundsson, Ck och BIM.Lystra, 23 månader, fick också fin kritik av domaren och blev nr 2 av tikarna samt fick Ck och CACIB.
Eftersom det var 4 hundar från fan´t Suydevelts kennel deltog vi också i Uppfödargrupp 1 HP, gruppen fick då visa sig i stora ringen.
Doortje fick ett förstapris, Rinus BIR, Lystra CACIB, Gaia BIM och Uppfödargrupp 1 HP.
Ellen (min dotter) som fotograferat hela dagen fick rycka in och vara handler för första gången. Ett stort tack till domaren som fick henne att känna sig välkommen in i ringen med Gaia.

Sundsvalls Tidning gjorde även ett inslag för deras webb-tv där jag och hundarna var med. Ta en titt här för att se inslaget.

onsdag 8 oktober 2008

Två plus fyra lika med en!

En klar kall morgon, två Hamiltonstövare och fyra passare, det måste bara betyda utdelning på harjakten idag. Hundförarna, Martin och Bert-Ola gick på var sitt håll om Fäboliden för att släppa hundarna och jag fick tillfälle att bekanta mig med Evert som var en inbiten harjägare. Han hade gjort upp eld som värmde skönt i den frostiga morgonkylan. Det skulle ta ännu ett tag innan solen hunnit fram till passet för att värma så vi hade gott om tid att småprata och dricka kaffe.När frosten hade börjat tina fick båda hundarna upp var sin hare, nästan samtidigt, nu blev det spännande. Evert lämnade mig vid eldpasset och gick till ett pass längre bort. Hunden hördes allt närmare och snart såg jag haren skymta mellan träden i riktning mot Evert och inte långt efter kom Chippe med fina skall. Rocky hade fått tapp och tystnat, husse kollade tassarna och han fick avsluta sitt fortsatta sök. Chippe fick också tapp där haren kommit ut på grusvägen men efter ihärdigt sökande kom haren på fötter igen. Snart hade jag haren vid eldpasset och efter välriktat skott plockades kameran fram för att ta kort på haren och hunden som snart skulle komma fram. Chippe brydde sig emellertid inte om den döda haren på vägen utan undrade varför spåret inte fortsatte!?
Evert den vane harjägaren, Lisa den glada skytten, Bert-Ola den nöjde hundägaren, Chippe som motionerat mest, Martin bakom kameran och Rocky i bilen.


tisdag 7 oktober 2008

Mor och son på jakt

Eftersom Tommy kom hem tidigare från skolan idag så åkte vi ut och jagade på eftermiddagen. Det är riktigt roligt att få umgås på ett sådant sätt med sonen som snart är 18 år. Han tog sin jägarexamen på ett konfirmationsläger och förhoppningsvis blir han en jägare som för familjetraditionen vidare.
Vi stötte på några orrar men ingen fick vi med oss hem. Det är ju bra att vet att de finns i skogen i alla fall och kanske hamnar en i säcken nästa gång vi går ut.

söndag 5 oktober 2008

Planer på parning jan/feb 2009


















Foto: Klaas Kanis
Hane: Ej bestämd i dagsläget.
Tik: Blystra fan´t Suydevelt född i Holland/Nederländerna 2006-11-02.
HD: B vänster, A höger
Öga: UA
Resultat:
Sundsvall 071006, domare Wellens Wim, JUNKL: 1, JUNKK: 1, BTKL: 1.
Kongsvinger Norge 071007, domare Lang Christen, CERT.
Stockholm WDS 2008, domare Assenmacher-Feyel H, UKL: Excellent, UKK: 1.

Far: Vdhch, WW -06 -08, PLW -06, EuW -05 -06 -07, Bdsg -05 -06, NLCh Sjef fan´t Suydevelt
Mor: WW -08, Montys Hanna fan´t Suydevelt

onsdag 1 oktober 2008

Lövfallet

Hösten har kommit och vi har kalla nätter med sval frisk luft på dagarna. Löven som skiftat så grannt i skogarna har börjat bilda vackra färgade mattor på marken. Fåglarna och andra djur är nervösa den här tiden på året för allt verkar röra på sig i skog och mark. Jag upphör aldrig att förundras över alla dofter som passerar mitt luktsinne när jag är ute i skogen. Den doft som jag gillar bäst är den som finns vid myrarna, blandad med skvattramdoft. Fast jag inte gillar avverkningen på jaktmarken så njuter jag även av doften från nyhugget talltimmer.

måndag 22 september 2008

Kanadabesök

Förra hösten fick jag kontakt med släktingar från Kanada via internet. Min farfars far Anders hade tre syskon som utvandrade till "Amerika" och bosatte sig i Kanada Manitoba. Tre systrar, tremeningar med min far, bestämde sig för att komma till Svartberget för att se sin morfar Nils födelseplats och nu i september kom de till oss. Här är de tillsammans med min syster Sonja utanför den gård som systrarnas morfar växte upp i. Från vänster, Thelma, Sonja, Carole och Verna.
Det är klart att vi bl.a ville visa hur man bakade både mjukkakor och tunnbröd på gammalt vis i den bagarstuga som deras morfars far Anders Hansson byggt och murat upp (men renoverats i början av 1970-talet). Min mamma Raili instruerade hur man skulle göra degen och min dotter Ellen var ledig från skolan och hjälpte naturligtvis till. Ja, inte tyckte de att detta var så lätt men de var vid gott mod hela tiden trots lite kladd och skrynklade kakor så klarade de sig mycket bra i slutet av baket.
Min pappa Elon kom in i bagarstugan för att se hur systrarna klarade den helt nya bakmetoden för deras del. Han fick höra ett välbekant "fy faan" från en av systrarna när degen fastnade runt hela hennes händer och fingrar, detta uttryck hade hennes far använt ofta när det inte gick så bra. Den andra systern frågade på perfekt degerforsmål "Vill du ha en litn´ kaffetår?" vilket hon ofta hört sin mor Hilma fråga. Ni förstår att vi fått många glada skratt tillsammans!Imorgon ska vi till Vännäs för att träffa fler släktingar och på torsdag ska vi åka till Kamsjön för att äta palt hos Kerstin och Lennart. Själv agerar jag tolk så mycket jag bara kan och även mina barn, men rent fantastiskt vad människor kan förstå varandra bra, utan att prata samma språk, jag är helt facinerad av mina föräldrar och de tre systrarnas komunikation.

torsdag 18 september 2008

Ingen hare idag!


Idag har Rocky varit med husse i skogen, han tog det lugnare i söket än vanligt men hittade tyvärr ingen hare. Nog hade det varit roligt att höra drevet eka över nejderna men kanske går det bättre en annan dag. Rocky var i alla fall glad över att få springa lös och nosa i allehanda dofter och han var väldigt ivrig på många ställen. Men så här är det ibland och det är inte lätt att veta vad som påverkar om hunden hittar en hare eller inte. Trots uteblivet drev är det fint att vara ute den här tiden på året, glad hund, annorlunda dofter och vackra färger får bli dagens fina upplevelse.

onsdag 17 september 2008

Holländska naturfotografer på besök

Vid mitt besök i Holland med dottern hösten 2007 träffade jag Klaas Kanis (till vänster) som är naturfotograf. Han tar även mycket vackra foton på hundar, bl.a för kennel fan´t Suydevelt. Klaas frågade om jag kunde ordna något boende för honom och en fotokamrat till hösten 2008 för de ville fotografera i norra skandinavien. Naturligtvis blev jag glad att de ville stanna till i Västerbotten och Vindelns kommun så boende ordnade jag genast när jag kom hem samt erbjöd dem guidning om de behövde.
Så kom de två fotograferna den 13 september, Klaas Kanis och Maas van de Ruitenbeek. Jag och min man guidade dem till våra smultronställen. Vi tog dem högt upp och lågt ned, på våta marker och torra. Det blev givetvis tidiga mornar och sena kvällar men de var på strålande humör och tyckte vår natur var fantastisk.
När man träffar sådana människor blir man lite överraskad över ens egen reaktion om hur mycket vi tar för givet med vår natur. Både jag och min man tittade förundrat på de två männen som fotograferade allt mellan stora vyer, till lavars färg och struktur på stenar.
De fortsatte sin resa norröver den 16 september med destination Vietas. På hemvägen skulle de köra genom Norge och lär få en fantastisk upplevelse även där, mycket annorlunda än den Holländska naturen.
Hela vår familj känner oss hedrade av att ha fått göra bekantskap med dessa två fantastiska fotografer och som också lockat oss till många skratt under vår tid tillsammans. Vi hoppas få möta dem igen och önskar dem lycka till på färden.
Ni som är intresserade av deras bilder kan gå in på hemsidorna som finns i kontakt och länkar på min hemsida. Troligtvis finns foton från deras senaste resa på hemsidorna i slutet av oktober.

Mysiga luleåbor med snabba bretoner

När hösten närmar sig blir telefonsamtalen till Luleå mycket tätare än övrig tid på året. Älgjakten närmar sig och då kommer Ingrid ned till Abborrtjärn för att jaga älg. De fria dagarna ägnar vi åt att gå på småviltjakt tillsammans och fika i skogen är en naturlig del av vår samvaro. Även i år blev vi bjudna på grillkväll av de långväga älgjägarna som inkvarteras i Svartberget under jakten. Ett tack till Morten och Ingrid (på bilden med sina bretoner) samt Mortens bror Matts från Stockholm och Gunnar från Gävle för trevligt sällskap och god förtäring. Välkomna åter!

Tack Eivor och Rinus


Troligen skulle det inte blivit någon drent om inte jag fått kontakt med Eivor Iversen i Piteå. Mina två yngsta barn åkte med mig och träffade hennes ettårige hane Rinus och jag blev säker på att rasen skulle passa familjen. Eivor hjälpte mig även med tips och råd inför de pappersarbeten som behövdes för att hämta valp från Holland. När Lystra blev 4 månader fick vi även hjälp och stöd till att delta i hundutställningar som jag förut inte var så bekant med. Vi har haft många trevliga stunder tillsammans både i utställningssammanhang och med träningar i skog och mark. Rinus har också fått en drentkompis vid namn Doortje, båda kommer från fan´t Suydevelts kennel.

onsdag 10 september 2008

Ibland stämmer allt, två igen!

Min man jagar älg med sitt jaktlag och jag jagar småvilt med mina hundar på samma område. Den här dagen gick jag bara med unghunden och efter att ha stött tre skogsfåglar så står hon plötsligt för något i en enbuske. Jag gör mig beredd med bössan och så vänder hon sig om och stöter upp en tjäderhöna som ligger bakom henne......snabbt skott och jag vingklipper fågeln som faller ned och springer runt för att gömma sig. Jag kommenderar ett skarpt NEJ till Gaia och springer själv till fågeln för snabb avlivning. Vilken lycka att få fälla första fågeln över Gaia som bara är drygt 10 månader gammal. Hon tog dock allt med ro medan matte hoppade av glädje.
Dagen efter fick jag även skjuta en tjäderhöna över Lystra som stod fint för sin fågel. Den tjäderhönan blev lite för nervös och lyfte innan hunden hann stöta upp den. Jag sköt och hörde hur den föll ned på marken ett stycke bort. Lystra sökte igenom platsen där hönan legat och jag lockade till mig henne och skickade ut henne på sök. Själv gick jag direkt till platsen där hönan landat och väntade på hunden. När hon kom passade jag på att blåsa sittsignal och hon satte sig 10 meter från mig....så lockade jag igen och blåste sitt 2 meter från hönan och hon satte sig och såg lite förvånat på både mig och den vackra fågeln. Trots den extra tyngden blev det lätt att gå blötmyren tillbaka till bilen. Ibland stämmer allt och jag är så glad över mina två drentsar som förgyller mitt liv.

lördag 6 september 2008

Mina bästa hälsningar till Kennel fan´t Suydevelt

Visst var jag orolig inför att köpa valp från Nederländerna och dessutom en nästan ny ras för Sverige. Många varnade mig för detta men trots varningarna så kände jag mig förvissad om att det var en ras som skulle passa mina behov. Nu har jag två tikar, Lystra snart två år och Gaia snart ett år, båda från fan´t Suydevelts kennel, ägare Jaap och Froukje Hoksema.
Jag har inte ångrat mitt val av Drentsche Patrijshond som passar mig utmärkt eftersom jag oftast jagar i skogrika marker. Deras snäva sök och goda kontakt med föraren gör att jag är helnöjd med rasen.
Med ord kan jag inte beskriva hur nöjd jag är med mina jaktkompisar och tackar uppfödarna av hela mitt hjärta för denna härliga ras och kennelägarnas val av individer till mig.
På bilden syns ägarna Jaap och Froukje Hoeksema med några av sina hundar.

fredag 5 september 2008

Kanadagås på menyn

I flera år har jag önskat att få tillfälle att skjuta en kanadagås och här om dagen fick jag skjuta två. Naturligtvis var jag på jakt efter den stora tjädertuppen som gäckat mig i många dagar men jag och hundarna hann inte långt innan planerna ändrades. Genom vegetationen såg jag några kanadagäss som betade i ån och jag såg chansen till en gåsstek. Hundarna bands i en tall och jag började sakta krypa mot vattnet i skydd av sly och småträd. Unghunden var tyst men den äldre började gnälla lite....det var nog en bra avledning..... gässen verkade inte tycka det var någon fara för ljudet av hunden kom hela tiden från samma plats. Eftersom jag bara hade mitt hagelvapen måste jag komma riktigt nära för att få en bra träff.
Det var nog inte mer än 18-20 meter mellan mig och gässen när jag äntligen bestämde mig för att skjuta. Efter första skottet blev jag lite förvånad för gässen lyfte inte de bara simmade undan.....ja, förutom den som jag sköt på som blev liggande. Snabbt sprang jag efter myrkanten och stoppade i två patroner och så sköt jag den sista gåsen av de tre som simmat uppför ån. Den blev liggande med buken upp och jag gick för att hämta hundarna.
Lystra, den äldre tiken fick jobbet att apportera och det gjorde hon med bravur. Sen hade jag själv fullt upp med att bära två gäss och Berettan upp till bilen. På hemvägen tänkte jag att det var en evinnerlig tur att jag inte sköt fler för det var ett riktigt tungt lass. En vägde 4,8 kg och den andra 3,5 kg. Men ni kan tro att jag kände mig både stolt och glad över dagens jakt.